Breiviks attentat skylls på tv-spel och internet

Jag läste en debattartikel i dagens Borås Tidning (endast i pappersutgåvan) om hur Breiviks attentat i Oslo och på Utöya kan skyllas på underhållningsvåld och det fria ordet på internet, och kände mig tvungen att skriva en replik. Det händer inte ofta. Så här blev texten som jag skickade till tidningen:

Enkla förklaringar som leder fel

Stefan Risenfors söker i BT 3/8 förklaringen till massmordet på Utöya i underhållningsvåld och det fria ordet på internet, snarare än i religiös fanatism, extremism och intolerans. Bilden av det inträffade som ett slumpmässigt vansinnesdåd av en ensam galning lever således uppenbarligen kvar, trots att vi vid det här laget borde veta bättre. Det som hände var inget annat än en ytterst välplanerad och iskallt genomförd attack med det öppna, demokratiska samhället som mål.

Anders Breivik ger med sitt utstuderade förfaringssätt knappast intryck av oförmåga att hålla isär verklighet och fiktion, men alldeles oavsett detta så finns det väldigt lite belägg för att interaktivt underhållningsvåld i form av tv- och datorspel orsakar reellt våld. För varje studie som påvisar en sådan koppling, till förtjusning för media och moralister i allmänhet, finns det en annan som kommer fram till motsatt resultat. Man kan lika gärna argumentera för att underhållningsvåld är ett harmlöst sätt att kanalisera aggressioner. Att dra in underhållningsvåld i debatten när det gäller ett religiöst och politiskt motiverat terrordåd framstår som absurt, och skulle knappast ha hänt om det inte var en kristen person med nordiskt utseende och nordisk bakgrund som utförde det.

När det gäller internet och sociala medier så är det något mer komplext. Nätmobbning är ett stort problem, som förtjänar en egen diskussion istället för att långsökt kopplas till terrordådet. Helt klart underlättar dock nätet när det gäller att hitta personer med liknande intressen och åsikter - även för extremister som Breivik. Det stora deltagandet med de som drabbades av terrordådet och den stora uppslutningen kring demokratiska principer på bloggar och på Twitter visar dock tydligt att även goda krafter samlas och mobiliseras genom de nya medierna. De sociala mediernas roll vid revolterna i exempelvis Egypten är ett annat exempel som Risenfors själv nämner.

Jag är övertygad om att informationen och kommunikationskanalerna på nätet bidrar till ett mer öppet, demokratiskt och jämlikt samhälle snarare än tvärt om. Om du inte håller med så är det bästa du kan göra att träda in, ta plats och stå för det du tror på.

Uppdatering 10/8

Jag läser kontemplera.nu:s intressanta mejlväxlning med Risenfors och ser att dennes debattinlägg visst finns på bt.se.

Läs även andra bloggares åsikter om Breivik, Utöya, Oslo, terror, intolerans, moralpanik

Om Rosengård, Stavros, och frågorna SVT inte ställer

Stavros Louca uttalar sig om den dåliga måluppfyllelsen bland skolorna i Rosengård. Jag har inte direkt öst beröm över denne superpedagog på bloggen hittills, men visst har han rätt i att det är viktigt att ha höga förväntningar på samtliga elever. Bristtänkande är en väldigt farlig fälla, som skapar självuppfyllande profetior kring svaga prestationer. Att skapa engagemang och uppmärksamma elevernas starka sidor är i de flesta fall mycket mer utvecklande än att slå dem i huvudet med deras misslyckanden.

Jag ifrågasätter dock det ofta slentrianmässiga uttrycket att man ska "höja ribban". Så kan man inte göra utan vidare. En kollega ironiserade förra veckan över tankesättet på följande sätt, och jag kan bara hålla med: "Jaså, lille vän, du klarar inte att hoppa över 1,10. Då höjer vi till 1,20, var så god!". Att utvärdera elevernas kunskaper, och, inte minst, den egna undervisningen och sedan göra adekvata förändringar tycks mer konstruktivt, ungefär vad man försöker åstadkomma i Klass 9A.

Sedan finns det anledning att utvidga analysen en aning. Säkert är det, som Stavros säger, inte så att 9 elever av 10 är ointelligenta. Mer troligt är att en betydande andel av dem saknar goda förebilder när det gäller studier, att de lever i en hård och segregerad miljö som inte inspirerar till en ljus syn på framtiden.  Detta är ett samhällsproblem som vi lärare inte ensamma kan råda bot på. Det är lockande att tänka sig den superkarismatiska läraren som entusiasmerar alla till att göra sitt yttersta, men en mer realistisk syn är att vi oftast framstår som bifigurer i elevernas liv. Det är bland föräldrar, syskon och vänner som deras syn på sig själva och sin framtid i första hand formas.

Jag hoppas inte att SVT fortsätter att falla för frestelsen att låta deras fixstjärna Stavros okritiserad uttala sig om än det ena och än det andra - det är trots allt public service det handlar om. Kanske har det blivit dags att granska honom som den opinionsbildare av rang som han nu har blivit? Jag har för egen del inte upprörts så mycket över att han som NO-lärare ratar evolutionsteorin, kanske för att jag (naivt?) utgår ifrån att han ändå sköter undervisningen professionellt. Det vore hur som helst på sin plats att media, varför inte SVT, ställde frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om Stavros Louca, SVT, public service, undervisning, utbildning, skolan, lärare, Klass 9A, integration, mångkultur, Rosengård

Några tankar kring terminsstarten

Då var den första fullständiga undervisningsveckan avklarad, en hektiskt sådan minst sagt. En mängd nya elever och några gamla, ett par tunga nya kurser, senfärdig planering med vabbande kolleger, och ett, ska vi säga, generöst proportionerat schema som garanterar att jag inte behöver lida av sysslolöshet och tristess fram till juni. Möjligen sömnbrist dock, att börja lektioner kvart över åtta är verkligen inte min kopp te. Jag kan även konstatera att tekniken inte riktigt har varit med mig till en början. Lite högt blodtryck ett tag blev det när jag märkte att jag även denna gång hade begåvats med salar där projektorerna inte fungerar som de ska, men detta avhjälptes snabbt.

Det tar på krafterna, alla dessa möten med tidigare obekanta människor som radas upp vid terminens början. Läraryrket kommer nog alltid att vara något av en utmaning för mig, som inte direkt är känd för att vilja stå i centrum. Samtidigt är det ett yrke som ger mig väldigt mycket; att dagligen få träffa människor från världens alla hörn med sina vitt skilda bakgrunder ser jag som ett privilegium. Av alla dessa olika erfarenheter, perspektiv och livshistorier finns mycket att lära, samtidigt som jag hela tiden stärks i min övertygelse att det finns så mycket mer som förenar än som skiljer åt.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, utbildning, terminsstart, mångkultur

Måste muslimer bevisa att de inte sympatiserar med extremister?

Johan Söderströms andraledare i dagens BT är inte helt behaglig att läsa. Uppenbarligen anses det som legitimt att ifrågasätta Helena Benaoudas inställning till islamisk extremism för att hon inte upplevs ha tagit avstånd tillräckligt tydligt mot de utförda och planerade attacker som skett nyligen. Ska vi anta att alla muslimer sympatiserar med terrorhandlingar så länge de inte öppet tar avstånd från dem?

Det är naturligtvis absurt, när anledningen till att många av dem har lämnat sina hemländer är just att de vill slippa leva under hot om självmordsbombningar och andra attacker av det slaget. Eller tror kanske Johan Söderström att de minns den självupplevda terrorn med ett nostalgiskt skimmer? Handlingarna är så fel och vidriga att de talar för sig själva. Att Helena Benaouda sedan inte har talat så mycket om sin svärsons inblandning - kan det möjligen betyda att hon är människa, och att det är en personlig tragedi för henne? Oavsett kulturell härkomst vill vi ogärna tro illa om våra närmaste.

Reaktionerna jag själv har mött när jag har frågat muslimer om hur de ser på terrorn varierar. Vissa konstaterar lugnt att personerna som utövar extremism är idioter som helt har missförstått Koranens budskap - en adekvat analys enligt min mening. Andra muslimer, vissa helt sekulära, har varit oerhört ledsna och frustrerade, och har beklagligt nog haft en stark känsla av skuld för det inträffade - en känsla som inte behöver spädas på av Johan Söderström och dem av liknande uppfattningar.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, muslimer, terror, extremism, mångkultur