Jag skrev i min förra post om 9A att serien ger föga underlag för att utvärdera de pedagogiska bitarna. Det senaste programmet gav dock lite mer kött på benen, och vi fick bland annat lära oss att läsförståelse handlar om att identifiera djur i en text och att en god förståelse i matematik handlar om att räkna många uppgifter.
Om så vore fallet skulle den svenska skolan inte ha några problem, eftersom den vilar på en stark tradition av ytligt räknande och läsande. När det gäller matematik är det sannolikt så att elever ofta räknar för många uppgifter utan genuin förståelse, att progressionen i ämnet mäts kvantitativt istället för i förhållande till de kvaliteter som ska utvecklas enligt kursplanen. Det är också synd att man på Björklundskt manér enbart pratar om att räkna inom matematiken när det finns så många fler verb att ta hänsyn till.
När det gäller läsförståelse är jag som lärare allra mest intresserad av elevens förmåga att uttrycka tankar kring det lästa, att läsa mellan raderna och göra kopplingar till egna kunskaper och erfarenheter som berikar läsupplevelsen och, i bästa fall, eleven själv. Att istället fokusera på elevens förmåga att identifiera vissa ord ger möjligen en uppfattning om dennes ordförståelse, men knappast hur han eller hon har förstått texten som helhet. Sedan är risken med alla sådana här väldigt specifika test utan något som helst autentiskt värde att man främst får reda på om eleverna har förstått uppgiften eller inte.
Sättet resultatet av diagnoserna i såväl matematik som svenska presenterades på lämnade också en viss bismak. Eleverna skulle genom en kall avrivning i form av diagram och siffror inse hur usla deras kunskaper var, och därigenom dra slutsen att det i största allmänhet gäller att skärpa till sig och insupa de kunskaper överpedagogerna behagade förmedla vid katedern. Elever är åtminstone utanför dokusåpors dramaturgi mer behjälpta av individuellt gensvar där de konkret får veta vad de har lyckats bra med och vad de behöver göra för att gå vidare i sin utveckling.
Just denna dramaturgi har behandlats av mig tidigare, och även på mycket bättre sätt av exempelvis Helena von Schantz. Jag kan utifrån programmet knappast dra slutsatsen att överpedagogerna i serien i själva verket har en föråldrad kunskapssyn och gör ett dåligt arbete, eftersom framställningen oundvikligen är gravt förenklad. Denna enkla insikt tycks tyvärr fattas hos alla dem som nu är så ivriga att ösa sitt förakt över lärarkåren.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Klass 9A, pedagogik, utbildning, lärare, svenska, matematik, kunskap, kunskapssyn, lärare
Tack - någon måste säga ifrån när personkulten breder ut sig!
SvaraRaderaJa, att produktionen framställer de medverkande på ett svartvitt sätt betyder inte att vi behöver köpa den.
SvaraRaderaEn bra lärare anpassar undervisningen till elevens förmåga. Att "trycka tankar kring det lästa, att läsa mellan raderna" har sin tid, men klass 9A får kanske starta från grunden.
SvaraRaderaJag har studerat duktiga lärare. De ser helt olika ut och arbetar olika, men ett säkert kännetecken är hur eleverna uppträder.
Min första dag som lärare talade alla om "super-pedagogen" som fick trivsel och resultat. Jag var intresserad av hur han gjorde och såg till att få ett ärende till honom.
Han satt och halvsov, men eleverna jobbade intensivt och fick mycket gjort. Någon elev gick fram och talade med honom. Det var på samma gång rspektfullt och kamratligt. Eleven lyste upp under samtalet och var ivrig att jobba efteråt.
Det som alltid kännetecknar en bra lärare är vad han åstadkommer och hur eleverna uppträder mot sin lärare.
Visserligen är "klass 9A" redigerad, men jag tittar på elevernas trivsel och arbets-intensitet. Det visar på att lärarna är duktiga.
Jag fick pengar för att studera USAs bästa kemilärare. Det var överväldigande. Deras elever jobbade i skolan på kvällarna bara för att de tyckte forskning var mycket intressantare än dans och krogbesök. Många var fullfjädrade forskare redan fjärde året på universitetet.
De hyllade sina lärare och lyste upp så fort de såg dem. Om du vill avgöra om en lärare är superpedagog, så titta inte på läraren - titta på lärarens elever!!
Tack för en lång och genomtänkt kommentar, jag instämmer i det mesta. Det är helt klart så att en bra lärare bygger upp förtroendefulla relationer till sina elever och skapar meningsfulla lärandesituationer där de ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och nå målen. Jag betvivlar egentligen inte att "superpedagogerna" i serien arbetar just så, men jag kan inte påstå att jag ser mycket av det i serien. Problemet är kanske just att den har så mycket fokus på lärarna.
SvaraRaderaSedan håller jag naturligtvis med om att nivån på undervisningen ska anpassas till elevernas förmåga, men när det gäller läsning sker det lämpligen genom att välja texter med rätt innehåll och svårighetsgrad, inte genom att arbeta med annat än det som står i styrdokumenten. Att uttrycka tankar kring det lästa och läsa mellan raderna kan en sexåring klara, med rätt text (som förmodligen läses upp högt).
För det första så är det TV vi ser. För det andra så måste man väl på något sätt FÖRSÖKA mäta var eleverna ligger? Det är ju bara en guidning och ingen generell kommunikation om vad kunskap är och inte är, det är ett inledande mått. Så dålig grundläggande läsförståelse förhindrar självfallet eleverna att läsa "mellan raderna", reflektera, själva uttrycka sig i skrift mm mm?
SvaraRaderaMen det är bra med bloggar som din, så man just får de de där reflektionerna som kanske annars inte alla tänker, utifrån det man ser.
@Anonym Visst är det TV vi ser, och den kritik jag har riktar jag främst mot TV-produktionen som sådan. Vi ser inte hela bilden, och därför finns det anledning att vara försiktig med slutsatserna oavsett om det gäller superpedagogerna eller de andra.
SvaraRaderaVad gäller lästestet så håller jag fast vid att det var alldeles för snävt för att diagnostisera elevernas läsförståelse. Men visst var utfallet bekymmersamt, läge att boka in ett studiebesök på närmsta djurpark kanske?