Precis som många andra lärare känner jag mig en aning provocerad av Klass 9A. Till skillnad från första programmet är det mest kommentarerna som irriterar mig denna gång, på Facebook och på Twitter. Folk verkar innerligt vilja tro att det de ser i tv-rutan är representativt för hur det ser ut i skolan idag, och det är med illa dold skadeglädje man rackar ned på de stackars pedagoger som vågar visa upp sig. Är det någon slags revanschlusta från den egna skoltiden som gör sig påmind, eller vad är det frågan om?
Sanningen är naturligtvis att det som visas knappast är helt representativt ens för den aktuella skolan. Det är för sjutton gubbar en tv-produktion, som vinner tittare på att utmåla de verksamma lärare som så dåliga som möjligt - till synes hopplösa fall som ska räddas av dessa överpedagoger. Säkert brottas skolan och lärarna med problem, men vi kan räkna med att verkligheten är aningen mer nyanserad.
Det är väldigt svårt att analysera den pedagogiska biten i programmet. Överpedagogerna ger onekligen ett säkert och kompetent intryck, men exakt vilka råd lärarna på skolan får för att förändra undervisningen verkar förbli höljt i dunkel. Det mesta kretsar kring ordning och reda, och det är ganska symptomatisk att det som avhandlas nu på programmets Facebook-sida är huruvida elever ska få ha mössa på eller inte under lektionstid. Detta kan knappast beskrivas som en ödesfråga.
Undervisningen kan inte reduceras till en auktoritetsfråga, där utgångspunkten är att det i alla klassrum pågår en maktkamp som läraren till varje pris måste vinna. Det är mycket beklagligt om Klass 9A bidrar till det. Den som förespråkar lydnad för lydnadens skull kan inte ha läst läroplanen särskilt noga.
Något jag reagerade på när Rapport gav programmet reklam i sin sändning är klassrummets slutna natur, att det som pågår där är något som vi försöker hålla hemligt. Jag kan inte riktigt identifiera mig med det. Under min korta lärarkarriär har jag förutom elever haft rektor, kolleger, specialpedagoger från andra skolor samt barn och släktingar till elever i klassrummet. Vid ett minnesvärt tillfälle fick jag även ett oannonserat besök av lärare på studiebesök från Egypten, blott ett par veckor in på min lärargärning. Detta är gott och väl, men jag skulle nog sätta stopp för tv-kameror. Liksom de flesta andra yrkesgrupper uppskattar vi lärare arbetsro.
Begreppet arbetsro får också anses rymma rätten att slippa att ständigt bli misstänkliggjord av alla möjliga människor i alla möjliga situationer utan insikt om yrkets komplexitet - även av de som borde veta bättre. Diskutera gärna skolan, den angår oss alla, men gör det på en adekvat nivå och med en gnutta respekt för alla oss hårt arbetande individer som under svåra omständigheter och ständig granskning utför vårt underbetalda arbete efter bästa förmåga. Och givet förutsättningarna gör vi det oftast riktigt bra.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om skola, utbildning, lärare, Klass 9A, auktoritet
Hear, hear!
SvaraRadera