söndag 13 mars 2011

Björklund - en självutnämnd expert bland många

I ett från lärarhåll rikligt uppmärksammad inlägg skriver Jan Björklund om skadliga effekter av självständigt arbete, och hur lösningen är att lärare istället ska stå vid katedern och orera som på den gamla goda tiden.

Till att börja med så ska det medges att Björklund har en del viktiga poänger i det han skriver. Det är helt säkert så att mycket fokus på eget arbete kan missgynna elever med svag motivation och som kommer från studieovana miljöer, genom att de väljer den enklaste vägen och ägnar sig åt självständigt icke-arbete. Det är också svårt för många elever att ta ett stort ansvar för den egna lärandeprocessen i form av egen planering och utvärdering av det som ska genomföras. Visst är det viktiga kompetenser att kunna planera och utföra uppgifter på egen hand, men detta måste vägas mot de övriga kunskapsmål som eleven förväntas uppnå.

Felet Jan Björklund gör är som vanligt att han målar verkligheten i svart och vitt. En lärandemiljö där eleverna lämnas vind för våg av läraren att bäst de kan inhämta kunskaper ställs mot Björklunds rosenskimrande nostalgi, där lektionerna istället helt upptas av att läraren metodiskt förmedlar kunskaper till eleverna vid katedern. Verkligheten är, som vanligt, något mer nyanserad.

Precis som Janis på Metabolism uttrycker kan det naturligtvis istället vara så att läraren tar för mycket tid i anspråk med att tala till hela klassen. Många elever har svårt för att undervisas i helklass, och för mindre motiverade elever kan lärarens prat bli ett brus i bakgrunden som i värsta fall stör mer intressanta aktiviteter som att prata med kompisen och kolla Facebook i mobilen. Att ha en dialog med klassen låter onekligen fint, men i praktiken kan det vara så att man har en dialog endast med de 4-5 elever som är mest intresserade, eller mest angelägna att upprätthålla fasaden av intresse.

Att ha genomgångar i helklass har trots sina brister sin plats i undervisningen. Jag måste ge eleverna vissa verktyg för att de ska ha möjlighet att uppnå kunskapsmålen. Genrekunskap, lässtrategier och insikt i grammatiska strukturer tillhör det som jag som språklärare ska bibringa mina elever, för att nämna några exempel, och helklassundervisning kan vara ett lämpligt sätt att börja. Vi får dock aldrig glömma att det är genom aktiv handling som eleven på allvar erövrar denna kunskap. Tiden för eleverna att göra kunskapen till sin egen är den mest värdefulla, och ska inte i onödan upptas av pratglada pedagoger.

Nu är det också så lyckligt att man som lärare inte bara har att välja mellan katederundervisning och enskilt arbete. Bland det mest värdefulla man kan göra som lärare är att få eleverna att se på varandra som resurser, och mycket gott finns att säga om att låta dem tackla utmaningar tillsammans. Det finns också stora möjligheter att använda IKT för att utanför klassrummet inhämta kunskap, sprida idéer och skapa intresse; vad sociala medier och lärplattformar kan innebära för undervisningen har vi bara sett början på.

Jan Björklund har naturligtvis all rätt till sina åsikter om skola och undervisning, liksom alla de miljontals andra självutnämnda experterna i vårt land som självsäkert uttalar sig utan att ha verklig insikt. Problemet är att Björklund sitter på en post där han kan ställa till verklig och långvarig skada.

Att planera bra lektioner, oavsett hur de disponeras, tar tid så därför vore det mer fruktbart att ägna sig åt att förbättra arbetsvillkoren för oss istället för att berätta hur vi ska undervisa.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

23 kommentarer:

  1. Pelle Larsson13 mars 2011 22:13

    Jag förstår inte hur de tänker, de lärare som alltid tar varje tillfälle att såga Björklund. Inte ens när han understryker att läraren är skolans viktigaste resurs kan han få lite medhåll... Jag blir nästan mörkrädd. Vill man hellre ha en skolminister som säger att eleverna ska "söka sin egen kunskap"?! Det Björklund säger om egenarbetets förödande konsekvenser stämmer ju helt med vad Skolverket har kommit fram till, se t.ex. rapporten "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?". Generaldirektören Per Thullberg har konstaterat att eleverna har tappat ETT HELT ÅR av kunskaper under åren sedan Lpf/lpo 94 infördes. När ska lärarälskaren Björklund få lite kredd från landets lärare? Vill man hellre ha tillbaka Göran Persson som medvetet sänkte lärarnas status när kommunaliseringen infördes?? /Pelle Larsson

    SvaraRadera
  2. Anledningen till det är förmodligen att Björklund svänger sig med självklarheter, exempelvis "att läraren är skolans viktigaste resurs", samtidigt som han gör väldigt förenklade analyser av komplexa problem.

    När det gäller läroplanerna kan man ha olika åsikter, men så vitt jag vet står det inget om att läraren ska sluta undervisa där. Problemet ligger i så fall snarare i tolkningen av den; att uppnåendemålen har utgjort riktmärket istället för strävansmålen.

    SvaraRadera
  3. Problemet med att bygga undervisning kring katedern är att man faktiskt bara når den minoritet av eleverna som ligger "i mitten".

    Men inte ens detta är självklart eftersom detta "mitten" beror på lärarens uppfattning om var eleverna ligger kunskapsmässigt.

    Sedan kanske man ligger "i mitten" men av olika skäl inte förstår ett jota av vad läraren säger ändå. Det blir inte så många elver kvar i slutändan som hängde med. Därför behöver läraren ge inläsningsläxor vilket inte heller gör någon nytta (vetenskapliga bevis för nyttan med läxor är i stort sett obefintliga och de bästa skolländerna utmärks av relativt små mängder läxor) eftersom undervisningen då tas om hand av hemmen vilka saknar kompetens.

    Min egen erfarenhet från min egen skola, mina tonåriga barns skola och mitt eget yrkesutövande, är att katederundervsining i praktiken sänker förväntningarna på eleverna och därmed försämras också resultaten.

    Vi glömmer ofta att fp)s retorik präglat skolan längre än vad Alliansens haft makten. (s) har i princip hakat på eller givit sitt tysta medgivande till en mera auktoritär skolkultur sedan mitten på 90-talet. Ändå ser vi inga signifikanta positiva förändringar.

    Det börjar bli alltmer kritiska röster mot majoren, någon gång måste han ju börja ta ett poltiskt ansvar för både sina utspel och faktiska politik. Men det har tagit alldeles för lång tiid.

    SvaraRadera
  4. @Jens Jag instämmer till fullo, katederundervisning kan vara ruskigt ineffektiv just av de anledningar som du tar upp. Det är intressant sedan just det här med läxor, som hyllas av Björklund samtidigt som han sågar eget arbete. Motsägelsefullt, minst sagt.

    Visst är det hög tid för majoren att ta ansvar. Malplacerad nostalgi är knappast svaret på skolans utmaningar.

    SvaraRadera
  5. Startar man en friskola och lägger ut lektionerna på självständigt arbete för eleverna, blir vinsten större, då man inte behöver lika mycket personal. Om man dessutom anställer obehöriga, blir vinsten ännu större.
    I gymnasier är skolpengen större än i grundskolan, så det är där det finns pengar att tjäna.
    Om Björklund vill göra något åt självständigt arbete, kan han börja med att göra något åt oseriiösa friskolor, vilkas enda mål är att profitera på skattepengar. Skattepengarna borde istället gå till att anställa fler behöriga lärare. Med nuvarande system blir behöriga lärare arbetslösa, när obehöriga anställs.

    SvaraRadera
  6. Jan Björklund vill återgå till katederundervisning. Men skolan skall lära för livet. När eleverna lämnar skolan SKALL de kunna samarbeta och de SKALL kunna arbeta sjålvständigt. Därför skall skolan låte elever träna samarbete och lära dem arbeta självständigt. Utanför skolan finns inga katedrar.

    En väl organiserad skola skall kunna genomföra varierande former av undervisning! Men svensk skola är så dåligt organiserad att all vettig undervisning är omöjlig. Jag exemplifierar:

    Arbetstiden för lärare och elever är sönderhuggen i småbitar på 40 minuter. Ett ämne startas upp (ofta tar det 10 minuter av oro innan arbetet startar). Efter fyrtio minuter avslutas arbetet och lärare och elever springer iväg till nya klasser (7 á 9 olika klasser för en lärare), nya ämnen (17 á 20 olika under veckan), nya lärare (12 á 15).

    I denna röra finns inga förutsättningar för elever att få helhet, djup eller överblick i sina studier. Det finns ingen möjlighet att uppnå samarbete eller att låta elever arbeta själva eller medverka i undervisningen. De kan bara bli föremål för kateder-undervisning. Riktig utbildning finns det inte möjligheter att genomföra.

    Så långt har Björklund rätt. Men det är bättre att organisera skolan så att den fungerar än att låta den förfalla så att bara katederundervisning fungerar.

    Ett annat exempel. Rektor är pedagogisk ledare i skolan. Han behärskar INTE den ämnespedagogik som eleverna arbetar under. Han är INTE där undervisningen sker. Han vet INTE vad eleverna kan eller vad de skall lära. Han vet ingenting, kan ingenting och förstår ingenting av undervisningen i ett ämne (en kurs).

    En bra lärare kan sin ämnespedagogik mycket väl och är tänd på att lära ut. Han är närvarande där undervisningen sker och känner väl sina elever och vet vad de skall lära och hur. Men han är inte pedagogisk ledare. Skall det vara så?

    Att leda undervisning kan vilken duktig lärare som helst klara alldetes utmärkt. Jag och mina kollegor gör det utmärkt utan rektor. Men om en rektor skall leda, så beövs en omfattande byråkrati av studierektorer eller hjälprektorer. Det behövs områdeschefer, skolchefer, schemaläggare och en uppsjö av folk som inte undervisar.

    Svensk skola kostar mer än andra skolor, utan att få bättre resulta. Nya pengar till skolan tar byråkratin hand om. Den växer som en gökunge och kastar ut både lärare och elever.

    En välorganiserad skola skall kunna undervisa bättre än bara från katedern. Skall vi ha en bra skola - eller skall vi ge upp och bara katederundervisa?

    SvaraRadera
  7. @Anonym1 Att det finns problem med oseriösa friskolor som anställer obehöriga lärare kan vi vara överens om, samtidigt som jag är övertygad om att friskolor även kan komma med nya idéer och vitalisera utbildningsväsendet.

    Beträffande friskolor som fokuserar eget arbete så är de även intresserade av att visa upp goda studieresultat, vilket leder till att de försöker locka till sig elever med goda studievanor som har förutsättningar att klara av mycket eget ansvar. Elever som inte fixar det vill man helst inte befatta sig med, vilket leder till problem av andra slag.

    @Anonym2: Att säga att eleverna ska lära för livet är fasligt omodernt nu, i betygshetsens och pekpinnarnas tidevarv. Men visst har du rätt i att det byråkratiska maskineriet slukar upp mycket tid och resurser. Hur mycket byråkratisk personal som än anställs tycks det alltid finnas en riklig mängd uppgifter av sådant slag över till oss lärare.

    Vad gäller rektorns roll som pedagogisk ledare fungerar det säkert väldigt olika på skolorna. Jag har själv upplevt att rektorer faktiskt kan leda det pedagogiska arbetet på ett förtjänstfullt sätt, exempelvis genom att ställa rätt sorts frågor.

    SvaraRadera
  8. crw!

    Jag heter Göran Tullberg och valde "anonym" för att det var enklaste vägen hit. (anonym 2)

    För mig är "lära för livet" aldrig omodernt. Jag har arbetat i olika sammanhang, men mest med ingenjörsutbildning på gymnasiet eller på universitetsnivå.

    De elever vi utbildat kan samarbeta. De kan bygga upp samarbete där inget finns. De klarar sig själva från det de kommer in på en arbetsplats och hjälper civilingenjörar som inte kan klara sig själva. De har lärt för livet!

    Industrier ringer och säger:"Ni har de bästa ingenjörerna."

    Hur du kan tycka det är omodernt förstår jag inte. Som lärare (jag är pensionerad nu) har jag alltid samarbetat MED elever. Aldrig jobbat PÅ dem. Katederundevisning har de ibland bett om när det blev för jobbigt att gå via diskussioner.

    En bra lärare kan variera undervisningen OM HAN FÅR TID. Men i detta kaos som uppstår när allt skall klaras på 40 minuter och elev och lärare ständigt springer runt, runt utan att få TID att träna samarbete, så får man arbeta PÅ i stället för MED eleven.

    När det gäller rektor, så är de flesta vänliga och trevliga, men det räcker inte! De hindrar mig i mitt arbete och de stjäl pengar från vår undervisning.

    De gånger vi arbetat utan en närvarande rektor, så har vi haft en mycket, mycket bättre ekonomi. Bättre samarbete, bättre resultat och trivsel.
    Bra lärare behöver ingen rektor! Fota rektorn!

    SvaraRadera
  9. @Göran
    Nu har det blivit ett missförstånd. Att lära för livet känns allt annat än omodernt för min personliga del. Jag ville i min kommentar mest ironisera över att det knappast är det som står överst på dagordningen när det gäller diskussionen runt skolan för tillfället. Den präglas mest av just betygshets och pekpinnar.

    Visst är samarbete ovärdeligt att lära sig. Kunskaper som annars är goda blir inte mycket värda om man inte kan arbeta tillsammans med andra på ett konstruktivt sätt. Samtidigt är det det, liksom allt annat, en process att lära sig samarbete, och för mycket samarbete för tidigt kan - liksom för mycket självständigt arbete - leda till problem det också.

    Jag håller med om att det är ogörligt att planera på ett vettigt sätt för 40 minuter i taget; jag skulle själv inte klara det. Som tur är har jag betydligt längre lektionspass i vuxenutbildningen.

    Det jag främst kan känna mig hindrad av i undervisningen är ett alltför stort antal konferenser, som själ tid för planering, återkoppling till elever och informell samverkan med kolleger. Att rektorer på annat sätt hindrar mig har jag inte märkt, men min erfarenhet är å andra sidan tämligen begränsad.

    SvaraRadera
  10. Bra crw!

    Det är inte personen rektorn som hindrar det är rektorstjänsten som hindrar lärarna att agera fritt.

    Vi kunde själva på stunden ändra scheman. Blev någon av oss sjuk en eller två veckor, så gick vi andra in med vårt och den sjuke kom igen sedan och tog mer tid för sitt.

    Vi behövde aldrig vikarier. Vi hade bättre ekonomi och kunde köpa dyr utrustning på minuten om vi fick ett bra anbud från en industri. Vi sålde laborationsutrustning som vi gjorde själva och kunde köpa mätinstrument för vinsten.

    Vi fick forskningsbidrag och kunde forska. Vi startade nya kurser. Vi kunde bjuda in forskare eller folk från industrin att föreläsa. Vi startade upp nya kurser som vi fick betalt för. Vi kunde resa ut med eleverna eller sända iväg grupper till en industri för att lära på plats.

    Jag minns friheten, samarbetet, trivseln när vi bedrev försöksverksamhet. Sedan tog högskolan över. Rektor tog våra pengar, och delade ut till andra. Vi kunde inte längre göra något på egen hand. Rektor tog våra salar ifrån oss - allt blev sämre - undevisning och trivsel.

    Rektor hindrar lärare att bygga en bra skola och att utveckla den. Han skall vara med, men vet ingenting, förstår ingenting och kan ingenting. Han hindrar utvecklingen och tar våra pengar.

    Låt skolor vara fria få-ämnesskolor. På lågstadiet en liten skola för bara svenska eller bara svenska och SO. Två, tre eller fyra lärare och runt 10 till 14 gånger fler elever än lärare. Lärare och föräldrar äger skolan.

    Andra skolor för bara matte eller matte + NO. På högre stadier på samma sätt. Skolor för bara kemi eller kemi + biologi, eller bara för matte eller matte + fysik. Där styr lärarna med en lektor eller senior i spetsen.

    Det ger sammanhang, lärarna arbetar i små grupper som stöder varandra och kan variera och utveckla pedagogiken. De får tid att samarbeta med eleverna och kan göra forskningsinriktade arbeten som får ta tid.

    Vi fanns alltid på skolan. Om eleverna jobbade själva, så rättade vi eller förberedde. Men ville vi ha fritt en dag, så ordnade vi det i gruppen - inga problem. Hög trivsel, bra resultat.

    SvaraRadera
  11. Det är onekligen en intressant och inspirerande bild av hur skolor skulle kunna fungera som du målar upp. Större flexibilitet vore helt klart att önska i många sammanhang; som det är nu spottar datorn ut ett schema och man får dras med det i sex månader.

    Jag förstår dock inte riktigt hur elever skulle kunna få tillfälle att lära sig alla ämnen de behöver. Ska de gå i flera skolor samtidigt?

    SvaraRadera
  12. crw, Inte samtidigt!

    Flera skolor - ja! Samtidigt - nej!

    Stora skolor - stora problem - beroende på anonymitet och kontaktproblem, samt att lärare till 50% tvingas undervisa i fel ämnen.

    Små skolor där en liten grupp av lärare och elever känner varandra - där ingen är anonym eller står utanför ger trivsel och var får sitt.

    Det är två faktorer som är viktigare än allt annat för en skola. Det är trivsel och effektiv undervisning. Skolan skall bygga upp, inte bryta ned via mobbing och stress. Den kostar pengar redan under studietiden, men lämnar den sedan efter sig ungdomar som inte kan leva i samhället och inte får jobb, så växer kostnaden.

    Jag menar att en kunnig lärare som får tid att lära känna sina elever och få till stånd både samarbete och individualisering skapar trivsel och låter elever lära maximalt vad de förmår.

    Jag vet att elever på lågstadiet (årskurs 1-3) inte lär sig varken matematik eller NO och att det ger problem högre upp. Just matte och NO är de ämnen där Sverige dalat mest.

    Jag vet varför lärarna där missar matte och NO. De är inte intresserade och dåligt utbildade. 25% av lärarna har ingen utbildning för att undervisa i matte. De valde bort utbildningen.

    Men utbildningen i matte för lärarna är så dålig att skolverket för något år sedan gav alla lärare på lågstadiet en extra kurs i matte. Men det hjälper inte. Lärarna där är ointresserade både av matte och NO. Eleverna får sedan svårt.

    Tänk dig att verkligt kunniga och intresserade lärare fick tid att leka-experimentera fram intresse och kunnande hos eleverna. Det gör skillnad. Med den grundet och det intresset hade Sverige legar främst med råge i matte och NO.

    Små skolor som bara undervisar i få ämnen under sju eller fjorton veckor ger tid att lära. Elever får bara intresserade och kunniga lärare som de samarbetar med i egna lokaler och med egna scheman som passar just den eleven.

    Det är annat än att få okunniga lärare på grund av att schemat skall gå ihop. Att möta elever som mobbar utan att någon hinner bry sig. Att springa runt, runt i skolan. Att aldrig få tid att avsluta utan ständigt börja nytt.

    SvaraRadera
  13. Det är intressanta aspekter på skolor och undervisning du tar upp. Säkert är det precis som du säger att många undervisar i ämnen som de inte har kompetens i, vilket naturligtvis leder till problem. Jag skulle själv exempelvis aldrig med gott samvete kunna ställa mig framför eleverna och undervisa i NO; när jag tog upp det vid en anställningsintervju blev rektorn förvånad...

    Jag har samtidigt sett skolor där lärare arbetar i sammansvetsade lärarlag och tar gemensamt ansvar för eleverna. Inspirerande under min verksamhetsförlagda utbildning var bland annat en Sv/So-lärare, en Ma/No-lärare och en lärare med den gamla mellanstadielärarutildningen som arbetade oerhört tätt tillsammans. De tog gemensamt ansvar för samtliga sjätteklassare på skolan, så att alla fick undervisning av engagerade och ämneskompetenta lärare i respektive ämne.

    SvaraRadera
  14. Det ringer som ett underligt mantra genom skolan att Björklund kommer med förenklade lösningar men är det egentligen någonsin så. Katederundervisning har kidnappats för att smutskasta i stort sett alla former av lärarledd undervisning och det är denna kidnappning som Björklund vill avslöja.

    Det senaste utspelet kring katedern byggde på rapporter från skolverket och handlade om att se till att lärarna både fick ansvar och behörighet för att leda lektionerna på bästa möjliga sätt. Det är inte en enkel lösning utan en tydlig lösning.

    Det finns en förunderligt stor mängd myter inom skolans värld och jag tyckte tidigare att Björklund var väldigt enkel och militärisk men blir allt mer fylld av beundran för hans förmåga att punktera alla de myter som flyger omkring och hindrar lärare att göra arbetet på bästa sätt.

    SvaraRadera
  15. Med tanke på den debatt som har följt hans utspel framstår det som märkligt att berömma honom för tydlighet och förmåga att avslöja. Uppenbarligen anser många, liksom jag, att katederundervisning symboliserar en ytterlighet av lärarledd undervisning som inte bör förespråkas med tanke på vad vi idag känner till om lärandets villkor. Eget arbete, å andra sidan, symboliserar en annan ytterlighet som inte heller är önskvärd - just av de anledningar som Björklund nämner. Detta är alls ingen nyhet, och borde vara känt för de flesta som håller sig uppdaterade på pedagogisk forskning.

    Läraren har definitivt en nyckelroll för elevens lärare, och ska ha ansvar, befogenhet och inte minst arbetsvillkor för att leda undervisningen på ett bra sätt utifrån målen och den aktuella elevgruppens förutsättningar. Detta kan sedan gestalta sig på en mängd olika sätt. Vissa anser att det är just detta som Björklund menar, men nej - jag tycker inte att han har varit tydlig i så fall.

    SvaraRadera
  16. Björklund vet att han går i klinch med alla som förespråkar olika typer av coaching-filosofier och använder "katederundervisning" inom citationstecken för att utmana dem direkt på studs. Jag hävdar inte att han var tydlig i artikeln men hans lösning på ett skolproblem är tydlig.

    Behovet är stort att ta kamp mot de skolfrälsare som säljer in mer eget arbete i snygg förpacking.

    SvaraRadera
  17. Jag lyckas inte använda min wordpress-identitet här så jag hoppas det är OK att skicka med en länk till det jag skrivit i ämnet.

    http://janlenander.wordpress.com/2011/03/14/strukturerad-lararledd-undervisning/

    Där är det också mycket tydligare var jag står i skolfrågor.

    SvaraRadera
  18. Jag har läst ditt inlägg, och kan konstatera att vår syn på undervisning inte verkar skilja sig så mycket åt, även om vi definitivt ser olika på Björklund och hans utspel.

    För min del är undervisning per definition strukturerad och lärarledd, där elevernas grad av frihet är anpassad och ändamålsenlig. Jag ser det också som självklart att det i läraruppdraget även ingår att handleda eleverna, genom att ge individuellt gensvar och diskutera bästa vägen till målen. Diskussionen om att lärare ska ägna sig åt antingen det ena eller det andra har jag därför svårt att förstå.

    SvaraRadera
  19. Jag har råkat för tre föreläsare under de senaste åren som alla hävdade att läraren bara skulle agera handledare. Vid ett tillfälle körde rektor igång en försöksverksamhet som blev så misslyckad att naturvetarprogrammet tappade halva elevunderlaget året efter.

    Jag har haft otaliga elever som skyller sina bristande kunskaper på fri forskning etc. Det kan förstås vara deras tolkning av situationen men då de inte hade några riktiga svårigheter att tillgodogöra sig min undervisning så känns det ändå som ingen rök utan eld.

    SvaraRadera
  20. Det kan säkert vara som du säger. Själv har jag oftare råkat ut för att elever har svårt för att nå målen i exempelvis engelska för att deras tidigare undervisning har präglats av omfattande grammatikgenomgångar med efterföljande drill - ett exempel på vad *jag* uppfattar som katederundervisning. Inflödet har varit alltför begränsat, liksom tillfällena att själva aktivt använda språket.

    SvaraRadera
  21. Drillövningar i grupp, kan skapa effektiv undervisning om de genomförs bra. Studera gärna Ferenc Martons studier av kinesiska elever. Min erfarenhet av dåliga grammatikcentrerade övningar är dock att de genomförs som eget arbete. De är ofta rester av den programmerade undervisningen från sjuttiotalet vilket var ett av de första försöken att komma bort från lärarledda lektioner.

    SvaraRadera
  22. Det blir svårt att diskutera eget arbete om vi låter begreppet inrymma allt ifrån fri "forskning" som ska planeras och genomföras av eleven själv till enskilda grammatikövningar som sätts i handen på eleven efter en genomgång. Att grammatikövningar med fördel kan genomföras i grupp håller jag dock absolut med om.

    SvaraRadera
  23. Genomgångar har fått mycket kritik och det erkännes att det är oerhört svårt att få med sig mer än en delmängd av eleverna om de har olika förkunskaper. En enkel räkneövning där man delar lektionstiden på antalet elever visar hur otroligt lite instruktion eleven skulle få individuellt. Det går dessutom att följa upp med övningar där elever lär av bänkgranne etc. och där man kan fånga upp övriga.

    SvaraRadera