Då var det näst sista avsnittet beskådat, och visst märks det att serien börjar lida mot sitt slut. Betydligt ljusare färger användes i produktionen denna gång, med lärare som har tagit till sig av vägledningen och förbättrar sin undervisning.
Gott så, men varför har de inte visat mer av denna fruktsamma vägledning under serien? Det enda tillfället då jag såg att någon av överpedagogerna ge en meningsfull återkoppling var när Thomas i kvällens avsnitt gav gensvar till Malin efter en lektion. Så ska det gå till: att först lyfta något konkret positivt som läraren har åstadkommit, för att sedan ställa frågor och komma med lika konkreta råd. Att den kom från just Thomas överraskar mig föga, då han ensam har framstått som sansad, varm och klarsynt både i kontakt med elever och lärare.
Gunilla och Stavros har, å andra sidan, varit påfallande okänsliga - snudd på oförskämda - när de har levererat sin kritik framför kamerorna. Jag skulle inte velat ha någon av dem som handledare under lärarutbildning på grund av just detta. Intrycket förbättrades inte direkt idag när Stavros betonade vikten av att presentera en tydlig metodik för eleverna och tvinga dem att följa den till punkt och pricka - annars noll poäng. Vad hände med att granska och utvärdera olika lösningar, med avseende på elegans och generaliserbarhet? Intressant också att Gunilla ansåg det motiverat att kommentera Malins utseende, att hon helt plötsligt hade blivit en vacker ung kvinna. Kan vi utgå från att de även har lyckats göra Johnny fulare, med tanke på att hans "vackra" utseende istället vändes emot honom under första avsnittet?
Jag har under seriens gång noterat att Therese, läraren i svenska och engelska, medverkar ytterst sparsamt i serien, och har valt att tolka det som att det inte har funnits särskilt mycket att anmärka på när det gäller hennes undervisning. Det bekräftades i kvällens program, när Gunilla nådigt proklamerade att svenskundervisningen "var framme". Således har vi ytterligare bevis för att tv-produktionen bara har varit intresserade av lärare som gör bort sig.
Något som var positivt i programmet var dock att rektorns roll betonades i programmet. Det verkade vara första gången hon vågade sig ut i klassrummen, och ligger det till på det sättet är det onekligen allvarligt. Vikten av pedagogiskt ledarskap är svår att överskatta, och jag kan bara vara tacksam över att det fungerar avsevärt bättre på min skola.
Några tråkiga besked nådde uppenbarligen eleverna när det sista avsnittet filmades, men nog kan vi räkna med att det positiva kommer att väga över och att det minsann kommer att vara upp till skolan själva att förvalta den visdom som nu har bibringats dem. Frågan om det rör sig om kosmetiska eller varaktiga förändringar kommer således att bli hängande i luften, men frågan är om den egentligen är så intressant. SVT har med sin produktion tydligt visat att den dramaturgiska kurvan är överordnad; såväl problem som lösningar kan skapas allt eftersom.
Läs även andra bloggares åsikter om pedagogik, utbildning, ledarskap, skolan, lärare, Klass 9A, ledarskap, SVT
Oavsett hur bra det går i vissa skolor är den generella kunskapsnivån låg i utgångsklasser vid grundskolan. Lärarhögskolor borde ta ett större ansvar för hur deras pedagogik praktiseras.
SvaraRaderaLärarhögskolor bör definitivt ta ansvar för att ordna en god utbildning; hur yrket praktiseras är en mer komplex fråga. Att lägga skulden på nya lärare är att göra det väl enkelt för sig.
SvaraRadera