Borås och BFL

Jag fick av Per Olsson frågan idag på Twitter om hur arbetet med BFL, bedömning för lärande, fungerar i Borås. Det var svårt att lämna ett ordentligt svar på 140 tecken, så jag bestämde mig för att reda ut saken i en bloggpost istället.  Texten som följer ska inte betraktas som någon annat än mina personliga betraktelser kring hur arbetet har fungerat. Möjligen kan den också ses som ett inlägg i den oförtrutliga #merkateder-debatten.

Arbetet med BFL i Borås, inspirerat av gurun Dylan Williams, har för min del bestått i att vi har samlats i speciella grupper vid en rad tillfällen varje termin, med en samtalsledare som styr upp diskussioner kring BFL. Diskussionerna kretsade inledningsvis mycket kring specifika metoder för att få till en god klassrumskommunikation som aktiverar samtliga elever. Det rörde sig exempelvis om att skippa handuppräckning (annat än i de fall då eleven vill ha svar på en fråga) och mer slumpmässigt fördela ordet bland eleverna. När man sedan har fått ett svar blir nästa steg att be en annan elev att kommentera svaret, så att frågan blir belyst ur så många synvinklar som möjligt; man spelar basket med eleverna istället för bordtennis.

Andra metoder som diskuterades var exempelvis att ge eleverna laminerade kort med olika färger så att de enkelt på anmodan kan markera om de hänger med i genomgångar eller inte. Syftet med detta är att alla elever ska vara aktiva hela tiden, och att alla ska vara med på tåget innan det går vidare. Andra varianter är att eleverna får ha små whiteboard-tavlor där de kan skriva svar på frågor, så att läraren snabbt får en överblick över hur många som har förstått det som har gåtts igenom. Ett annat grepp är så kallade "exit-passes", en liten papperslapp där eleverna skriver ett svar på en fråga eller en sin förståelse av ett begrepp innan de lämnar salen, så att läraren sedan vet om nästa lektion ska inledas med att repetera momentet eller med att gå vidare.

Att förtydliga målen för eleverna, och göra dem medvetna om hur långt de har kommit i sitt lärande och vad de behöver göra för att komma vidare har varit ett annat stort fokus. För att få till stånd detta har vi arbetat en hel del med bedömningsmatriser, som ett sätt att tydliggöra mål och kvalitetsskillnader i prestationer. Att utforma meningsfulla skriftliga omdömen är också något vi kommer att arbeta vidare med. Meningen är att eleverna ska få ett så meningsfullt och konstruktivt gensvar som möjligt på det de presterar.

Vad har då arbetet inneburit rent praktiskt för verksamheten? Mycket av det som står ovan har testats ute i undervisningsgrupperna, och ibland med gott resultat. Det tar tid för både elever och lärare att vänja sig vid förändringar i undervisningen, så vi har klokt nog uppmanas att ta ett steg i taget. Jag har själv exempelvis intresserat mig mest för hur jag ger gensvar på elevers skriftliga och muntliga prestationer, och har snickrat ihop material och modeller som inte verkar helt oanvändbara.

Vissa utmaningar har vi onekligen också stött på, exempelvis svårigheter att konkretisera de vaga målen på ett meningsfullt sätt i språkämnena. Här har BFL-föregångslandet England onekligen ett visst försprång, med sina betydligt mer detaljerade mål och kriterier. Att få elever att stanna upp och tyst fundera över frågor som ställs för att sedan låta läraren fördela ordet har också varit besvärligare än vad det kanske borde. Detta med kamratbedömning och självbedömning har inte heller varit helt lätt att få till då de flesta av våra elever kommer från helt annorlunda skoltraditioner där sådant framstår som helt främmande. Att begripa sig på våra lärarbedömningar är dessutom ofta utmaning nog.

En vidsträckt uppfattning är att BFL inte är något nytt, utan att det tar tillvara etablerad kunskap om lärande och god undervisning. Av just den anledningen är det kanske ett begrepp som är här för att stanna. Arbetet kring konceptet i Borås kommun har definitivt inspirerat mig till att gå ett par extra steg för att tydliggöra målen och använda lektionstiden ett effektivt sätt. Vad arbetet får för varaktiga följder återstår sedan naturligtvis att se; projektet är fortfarande i sin linda.

Läs även andra bloggares åsikter om pedagogik, skola, merkateder, skoldebatt, BFL, Dylan Williams, bedömning, Borås