Zaremba målar upp bilden av en ideallektion, där läraren varsamt leder en diskussion med eleverna kring litteratur och genrer. Genom att ställa genomtänkta frågor, som eleverna sinsemellan får vrida och vända på, leds diskussionen in på vad litteratur innebär och hur litteraturen började. Sedan läser läraren upp en text, som klassen reflekterar över tillsammans.
Zaremba reflekterar över detta på följande sätt:
"Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju ”katederundervisning”! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer ”elevaktivt” och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.
Låt mig bekänna att jag inte förstår mig på den diskursen."
Det Zaremba vill beteckna katederundervisning framstår för mig som ett gott exempel på flerstämmiga klassrummet, där läraren genom pedagogiska frågor låter eleverna komma till tals och bidra till undervisningens innehåll. Eleverna är aktiva, engagerade och inne i en lärande process. Undervisningen ligger helt i linje med den pedagogik som förespråkades under lärarutbildningen, som jag lämnade så tidigt som för knappt två år sedan.
Under denna hårt kritiserade utbildning fick jag lära mig att läraren har en mycket viktig roll. Inte minst när det gäller svenskämnet och läsningen, där många elever har ett stort behov av explicit undervisning kring genrer och lässtrategier - precis det som läraren i exemplet åstadkom. Vi kallade det dock inte för katederundervisning, och vi insåg även att eleverna måste få gott om möjligheter att på egen hand tillämpa kunskapen och strategierna.
Zarembas och min uppfattning om vad lärarutbildarna förespråkar skiljer sig därmed åt en hel del; vem som har bäst grund för sina åsikter får ni avgöra själva.
Zarembas och min uppfattning om vad lärarutbildarna förespråkar skiljer sig därmed åt en hel del; vem som har bäst grund för sina åsikter får ni avgöra själva.
Katederundervisning symboliserar för mig, och för många andra, ren förmedlingspedagogik, det enstämmiga eller monologiska klassrummet, där läraren ska "fylla på" de små liven med kunskap utan att ta hänsyn till deras förförståelse, deras tankar och deras förmåga att ta till sig det som gås igenom - utan att de får komma till tals. Med andra ord, exakt det som läraren i exemplet inte gör.
Jag tänkte i detta inlägg raljera över Zarembas uppenbara oförmåga att "förstå diskursen", men med tanke på hur förbryllad jag själv känner mig ibland är det nog klokt att avstå. Det olyckliga försöket att återupprätta kadeterundervisningen som en symbol för den goda lärarledda undervisningen har skapat mycket onödig förvirring som gör det väldigt svårt att föra - och följa - debatten kring skolan och dess problem.
Jag tror vi får leta ganska länge för att hitta någon som förespråkar ren förmedlingspedagogik eller en pedagogik som saknar struktur och lärarledning. Låt oss därför gå vidare från den debatten och blicka framåt - pedagogiken har redan gjort det.
Läs även andra bloggares åsikter om Zaremba, merkateder, katederundervisning, skola, utbildning, pedagogik, skollyftet, skolraset, DN
Ett problem (bland många!) är väl att den lärarlösa undervisning som Zaremba, Björklund och Fjelkner kritiserar är en lika förlegad undervisning (sedan mitten av 90-talet?) som den gamla katederundervisningen. Den kan förekomma, precis som den gamla katederundervisningen, inte tu tal om annat - men när den förs fram i ljuset så är det så många lärare som inte känner igen sig och så diskuterar vi något som vi inte skulle behöva diskutera fullt ut så mycket (den kan vi ta i lärarkollegiet) när vi har så mycket annat som vi verkligheten borde diskutera offentligt. /Janis
SvaraRaderaJa, det är vad jag har försökt säga hela tiden. Man slår in öppna dörrar istället för att diskutera det som är väsentligt.
SvaraRaderaVerklighetsförnekare! Även Skolverket har
SvaraRaderaupptäckt att svensk skola gått allt för långt
i riktning mot elevers ensamstudier, trots att
lärare finns i klassrummet. Kommunförbundet har
uppmuntrat denna metodik: "leder elever till eget
lärande." Katederundervisning har använts som in-
ektiv.
Det som är bra med katederundervisning är att läraren tar ansvar för undervisningen och är väl förberedd, men det är ju inte meningen att läraren ska sitta på kunskapen och mata eleverna med redan färdiga svar- läraren ska ta ledningen i klassrummet igen. Det jag sett på skolor i stockholm som vikarie i 3 år är att lärarna ofta lägger över det pedagogiska ansvaret på eleverna. Läraren måste vara den självklara ledaren i klassrummet, ha en klar struktur och vara pedagogisk leder eleveverna i rätt riktning. Eleverna förtjänar det. (www.metrobloggen.se/aforaction)
SvaraRaderaprecis gå inte igång på Björklunds utspel!
SvaraRadera@Anonym
SvaraRaderaJag uppskattar ironin att det brukar vara mina inlägg kring läsning och läsförståelse som får kommentarer som visar att budskapet i texten inte riktigt har gått fram.
Jag har inte påstått att lärarlös undervisning inte förekommer, inte heller att lärarlös undervisning inte är ett problem. Däremot vänder jag mig emot lanseringen av katederundervisning som en lösning, av ovan nämnda skäl. Dessutom vill jag invända mot uppfattningen att lärarlös undervisning är något som förespråkas av dagens lärarutbildare och nyutexaminerade lärare. Med tanke på hur ofta udden riktas mot just lärarutbildningen och nya lärare är det fullt berättigat att säga ifrån.
I den mån lärarlös undervisning förekommer ska det ses som ett kvitto på att lärare inte ges tillräcklig tid för att förbereda undervisning, och/eller ett tecken på att lärare klamrar sig fast vid förlegade metoder. Sedan kommer vi inte ifrån att ett viktigt mål är att eleverna tar ett allt större ansvar för den egna inlärningen; det är en del av den lärande processen. Exempel på att detta kan fungera riktigt bra finns bland annat här: http://goo.gl/eG3RO.
@Alexandra Malm
Min åsikt är alltså att katederundervisning inte är en lämplig etikett; i övrigt är vi överens.
Jag ogillar polariseringen. Naturligtvis måste det vara olika i olika ämnen och beroende på vilken stil som bäst passar en lärare och som denne själv s a s fulländar. Finns inget exakt lika för alla. Alltså är vurm för det ena eller andra inte sällan ideologisk tro som ger dåligt resultat. Man måste förstå för- och nackdelar med båda sätten i olika ämnen och på olika nivåer mm, och det ska såklart vara kunskap i varje lärardisciplin, men båda delarna behövs nästan alltid och katedern var "mobbad" ett tag.
SvaraRadera"Lärarlöst" är t o m ett idiotiskt ord. Friare inhämtning av information är inte lärarlöst det heller. Noll respons inget ideal utan en skev tolkning av en "modern trend".
Tror jag...
Att inte förmedla kunskaper i t ex matematik är en omöjlighet. skräckexemplet är de "lärare" (sätter yrkestitel inom citationstecken) som hävdar att elevens sätt att tänka går precis lika bra nästan oavsett hur denne tänker. Oftast har eleven fel när denne tänker själv och metoden ska och bäör inte vara att läraren säger att det är fel -- det är f ö inte god kommunikation i något sammanhang -- utan åtminstone gör några försök att finna vad eleven sökte göra samt ger beröm för det som var bra i elevens slutledning men förklarar att (eller varför) sättet inte fungerar och ger en väg att tänka rätt (ja, det finns rätt och fel i matematik!) där eleven för varje steg får vara med och ge respons -- känna att hon kan ge respons -- tills problemet är löst eller nästan löst (kan vara bra att låta eleven ta sista steget mot lösningen).
SvaraRaderaMen detta en individualisering som man inte hinner med till alla och matematiken har verktyg och lösningar som bör läras ut, och därmed kan läras ut centralt.
@Magnus
SvaraRaderaLärarlös undervisning skulle kunna vara när elever endast får uppgifter i handen utan att få en orientering i vad de ska göra och varför de ska göra det, utan tillgång till lärare som stöttar och utan gensvar. Om sådan undervisning existerar låter jag vara osagt; det framstår precis som du antyder som något av en myt.
Och visst kan friare kunskapsinhämtning vara ett utmärkt sätt att organisera undervisningen. Det har bland annat Marie Linder visat i sitt uppmärksammade exempel som jag länkade till förut. Vi lärare måste tillåta oss att välja det mest ändamålsenliga sättet att undervisa, utifrån ämne, elevgruppens förutsättningar och vad som fungerar bäst för läraren själv.
Vad gäller ditt exempel med matematiken så tycker jag nog att eleven bör få tänka själv (hur tänker man åt någon annan?), vilket dock inte hindrar att man gemensamt går igenom och utvärderar olika lösningar med avseende på elegans och generaliserbarhet - en förutsättning för att eleven ska få chans att lära sig effektiva strategier. Målet måste dock vara att eleven gör kunskapen till sin egen, så att det inte bara blir mekaniskt räknande utan egentlig förståelse.
Du verkar inte riktigt ha förstått att ordet ”katederundervisning” kraftigt har ändrat innebörd under de senaste 20-30 åren. Under de senaste ca 15-20 åren har ordet ”katederundervisning” använts av skolledare på ett nedlåtande sätt och då har de syftat på i princip all form av lärarledd undervisning – inte i första hand de gammaldags mässande monologerna. Rektorer har sagt att istället för ”katederundervisning” (dvs. lärarledd undervisning) ska eleverna söka sin egen kunskap, använda nätet, jobba i projekt, och läraren ska träda tillbaka osv.
SvaraRaderaSå när Björklund för några veckor sedan använde ordet ”katederundervisning” på DN Debatt var det just med den positiva klangen han gjorde det; lärarledd undervisning – INTE med Hets-Caligula framför näthinnan. Ändå valde hundratals lärare att tolka Björklund så illvilligt att de hänvisade till just filmen Hets. Och när nu Zaremba också använder ”katederundervisning” i den positiva bemärkelsen så väljer många att tolka honom helt fel. Hur kommer det sig att lärare inte kan tänka längre än så?
@Peter
SvaraRaderaJag är 29 år; att begreppet katederundervisning cementerades i mitt sinne under grundskoletiden framstår inte som särskilt rimligt. Vem har förresten i debatten vänt sig emot idén om strukturerad, lärarledd undervisning? Kring alla dessa påstådda förfäktare av ostrukturerad och lärarlös undervisning har det varit märkligt tyst.
En av huvudpoängerna med mitt inlägg är att det "positiva" användandet av ordet katederundervisning bara skapar låsta positioner, onödig förvirring samt oreda i debatten, och det finns väldigt lite som tyder på motsatsen. En konstruktiv debatt hindras även av svepande anklagelser om illvilliga feltolkningar, men det blir ofta så när man anser sig äga sanningen och inte kan se saker ur flera perspektiv.
Kan hålla med om att det är olyckligt att använda "katederundervisning" på ett positivt sätt. Så här skrev Björklund: ”Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem.” Efter denna debattartikel skrev lärare att Björklund vill tillbaka till katederundervisning à la Hets-filmen och liknande (bl.a. på @merkateder). Kan inte detta anses som en illvillig tolkning?
SvaraRaderaSen kan man också fundera över följande: När professor Mikael Alexandersson sa i en intervju i tidningen LÄRA Stockholm att "ibland kan katederundervisning vara fullständigt oöverträffad som pedagogisk metod" så var det inte en kotte som kritiserade honom för detta. Men det verkar som att Björklund får kritik från lärarkåren så fort han öppnar munnen.
@Peter
SvaraRaderaMin uppfattning är att reaktionerna är helt rimliga. Björklund romantiserar kring den egna lågstadietiden, pratar om betyg som den tydligaste indikationen på elevers kunskaper, betonar vikten av ordning och reda och ger rent allmänt intrycket av att vilja återskapa gårdagens skola. Allt och alla ska vara som förr; varken lärare, elever eller lärarutbildare kommer undan. När han sedan börjar svänga sig med uttrycket katederundervisning gör stora delar av lärarkåren en helt adekvat tolkning. Var är visionerna? Tåget för att bli 90- eller 00-talets bästa skola har liksom gått.
Mikael Alexanderssons uttalande har jag bara ett vagt minne av, men jag gissar att han har ett större förtroendekapital och att uttalandet begreps på ett annat sätt i förhållande till hans gärning. Eller så är det så deprimerande att ingen bryr sig när verkliga experter uttalar sig i skolfrågor.
Men oavsett hur man vänder och vrider på vad Björklund säger och vad han faktiskt menar... är det inte viktigare att titta på vad som faktiskt görs? När jag läser de nya styrdokumenten - skollag, läroplan, programmål, kursplaner och ämnesplaner - så ser jag en modern skola framför mig och inte Björklunds idealiserade barndoms skola. När jag tänker på de ökade behörighetskraven för lärare, kommande lärarlegitimation och enhetliga relger för friskolor och kommunala skolor, då ser jag ljust på framtiden. Det är väl detta som räknas - dvs. vilka förändringar som faktiskt kommer till stånd nu framöver. Eller menar du att allt detta som jag nämnt här är förkastligt, och en återgång till en sämre skola, 90- eller 00-talets skola? Jag hänger inte riktigt med här. Sågar du regeringens totala skolpolitik eller bara Björklunds retorik?
SvaraRaderaJag reagerar främst på Björklunds retorik och hans sätt att tala om undervisningens inriktning, som ofta präglas av malplacerad nostalgi. Eftersom hela Sverige verkar lystra när han tar till orda om skolan - genomslaget mannen har i diskursen kring skolan går inte att förneka - är det nödvändigt vi inom yrkeskåren reagerar över de värsta grodorna som kommer hoppandes.
SvaraRaderaVad regeringens skolpolitik som helhet kommer att leda till återstår att se; jag ser både positiva och negativa aspekter och har inte den som ett fokus i denna blogg. Särskilt visionär och modern kan jag inte kalla den, men förhoppningsvis blir resultatet tydligare riktlinjer för skolor och mer preciserade kunskapskrav för både lärare och elever. Resten fixar vi lärare själva, om vi får drägliga löner och arbetsvillkor.
Bra talat! Jag instämmer i detta.
SvaraRaderaSkönt med lite samförstånd som omväxling.
SvaraRaderaJag tycker vi ska lämna k-ordet bakom oss nu. Det har blivit urvattnat in till osannolikhetens gräns och det användes egentligen bara som slagträ för att hävda att ANDRA lärare bedrev dålig undervisning. Det passar på historiens skräphög över tråkiga återvändsgränder i skoldebatten.
SvaraRaderaJag slår ett slag för Anne-Marie Körlings begrepp "klassrumsundervisning". På min mellanstadietid hade fröken mängder av spännande överraskningar i sin kateder och nu kan vi använda hela klassrummet som en plats som ger överraskningar och stimulans till elevens lärande.
http://korlingsord.se/archives/19425
Därom kan vi vara överens; mitt inlägg landade i ungefär samma slutsats.
SvaraRadera