Klass 9A och usla lärare

Idag skrädde man inte på orden när det gällde att beskriva lärarnas "okompetens". Inget ljus kunde skådas när lärarna irrade omkring i mörkret istället för att följa överpedagogernas höjda facklor. Visst förstår jag att GSH var frustrerad över att arbetet i lärarlaget fungerade illa, men kanske borde man ha börjat på den nivån istället för att tåga in direkt i klassrummet och kommentera pedagogernas kroppsspråk? Och visst förstår jag (men kanske ändå inte) att Stavros Louca får snudd på hjärtattack när Jonny inte följer hans förankrade och noggrant utarbetade modell för att förklara ett matematiskt område, men hade det inte varit bättre att ta den diskussionen innan?

På det hela taget var det en ganska unken syn på människor och kunskap som förmedlades i programmet. Lärare är lika lite som elever tomma kärl som utan vidare kan fyllas på med nya kunskaper och insikter, utan individer med egna förkunskaper och med egna föreställningar om hur saker ska gå till väga. Om inte dessa tas hänsyn till så blir det inget bra utfall. Överpedagogernas misslyckade ledarskap när det gäller detta är en lika god illustration över problemen i svensk skola som någon annan.

Läs även andra bloggares åsikter om Klass 9A, lärare, utbildning, skolan. pedagogik

Klass 9A och skolpanik

Jag känner mig alldeles matt av den explosion av åsikter kring vad lärare bör och inte bör göra. Alla får komma till tals, oavsett om man är Nyamku Sabuni eller frustrerad gymnasielev medverkande i SVT Debatt (skylten "IG för lärarkåren?" slog onekligen an tonen för programmet). Verkligheten döljs för Sabuni när hon är ute på skolbesök, men det behövs inte för verkligheten existerar inuti hennes huvud. Att hon, liksom Ernst i SVT Debatt, har gått i skolan själv gör henne till expert. I sann demokratisk anda så vet alla bäst, och allas åsikter är lika mycket värda. När en professor i pedagogik uttalar sig försvinner det bara i bruset.

Klass 9A forsätter att göra sitt för att bidra till den konstruktiva debatten. Liksom Max Entin kom jag igår till insikt om att jag ägnar alldeles för lite tid åt att svischa fram i korridorerna i jakt på busledsna elerver, och att jag hittills har försummat möjligheten ge enskild undervisning. Frågan är bara när dessa hjältedåd ska ske, före eller efter att jag inte har hunnit äta min lunch? Precis som Filippa Mannerheim är jag i behov av mer specifika instruktioner för att kunna återskapa överpedagogernas bravader. 

Full skolpanik råder, och allt är givetvis lärarnas fel. Med tre överpedagoger och nio miljoner experter i landet känner jag mig dock full av förtröstan.

Läs även andra bloggares åsikter om lärare, skola, pedagogik, utbildning, Klass 9A, SVT Debatt

Kunskapssyn och dramaturgi i Klass 9A

Nej, nattens sömnlöshet beror inte på måndagskvällens avsnitt av Klass 9A. Tiden kan dock utnyttjas för en kort reflektion.

Jag skrev i min förra post om 9A att serien ger föga underlag för att utvärdera de pedagogiska bitarna. Det senaste programmet gav dock lite mer kött på benen, och vi fick bland annat lära oss att läsförståelse handlar om att identifiera djur i en text och att en god förståelse i matematik handlar om att räkna många uppgifter. 

Om så vore fallet skulle den svenska skolan inte ha några problem, eftersom den vilar på en stark tradition av ytligt räknande och läsande. När det gäller matematik är det sannolikt så att elever ofta räknar för många uppgifter utan genuin förståelse, att progressionen i ämnet mäts kvantitativt istället för  i förhållande till de kvaliteter som ska utvecklas enligt kursplanen. Det är också synd att man på Björklundskt manér enbart pratar om att räkna inom matematiken när det finns så många fler verb att ta hänsyn till.

När det gäller läsförståelse är jag som lärare allra mest intresserad av elevens förmåga att uttrycka tankar kring det lästa, att läsa mellan raderna och göra kopplingar till egna kunskaper och erfarenheter som berikar läsupplevelsen och, i bästa fall, eleven själv. Att istället fokusera på elevens förmåga att identifiera vissa ord ger möjligen en uppfattning om dennes ordförståelse, men knappast hur han eller hon har förstått texten som helhet. Sedan är risken med alla sådana här väldigt specifika test utan något som helst autentiskt värde att man främst får reda på om eleverna har förstått uppgiften eller inte.

Sättet resultatet av diagnoserna i såväl matematik som svenska presenterades på lämnade också en viss bismak. Eleverna skulle genom en kall avrivning i form av diagram och siffror inse hur usla deras kunskaper var, och därigenom dra slutsen att det i största allmänhet gäller att skärpa till sig och insupa de kunskaper överpedagogerna behagade förmedla vid katedern. Elever är åtminstone utanför dokusåpors dramaturgi mer behjälpta av individuellt gensvar där de konkret får veta vad de har lyckats bra med och vad de behöver göra för att gå vidare i sin utveckling.

Just denna dramaturgi har behandlats av mig tidigare, och även på mycket bättre sätt av exempelvis Helena von Schantz. Jag kan utifrån programmet knappast dra slutsatsen att överpedagogerna i serien i själva verket har en föråldrad kunskapssyn och gör ett dåligt arbete, eftersom framställningen oundvikligen är gravt förenklad. Denna enkla insikt tycks tyvärr fattas hos alla dem som nu är så ivriga att ösa sitt förakt över lärarkåren.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Klass 9A, pedagogik, utbildning, lärare, svenska, matematik, kunskap, kunskapssyn, lärare

Flit lönar sig

Det rapporteras om att Skolverket anser att pojkar diskrimineras, eftersom de mer sällan än flickor får högre betyg i svenska i förhållande till deras prestationer på det nationella provet. Detta viktig sak att diskutera, för visst är säkert så att pojkar ges sämre förutsättningar i skolan. Visst är det säkert även så att betyg ibland sätts på felaktiga grunder, såsom uppförande och närvaro.

I det här fallet undrar jag dock om inte en stor del av förklaringen helt enkelt står att finna i det faktum att flickor generellt sett har större intresse för svenskämnet, tränar sig mer i den typ av läsning och skrivning som är av intresse vid betygsättning och följer undervisningen bättre. Därmed tar de tillvara på betydligt fler tillfällen att visa upp kvaliteter för ett visst betyg. Om det istället är så att en elev inte läser de texter undervisningen kretsar kring, inte deltar i diskussioner och så vidare är det inte att undra på om betyget blir detsamma eller lägre än utfallet på det nationella provet. Björklund verkar med andra ord vara rätt ute för en gångs skull.

Detta väcker andra viktiga frågor, som hur man fångar pojkars intresse i svenskundervisning genom att ta hänsyn till deras intressen vid exempelvis textval och ämnen att skriva om. Men då handlar det just om undervisning, inte om betygsättning.

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, undervisning, skola, skolan, nationellt prov, svenska, genus, diskriminering

Wordle

Jag blev inspirerad att använda Wordle på min blogg, så här blev resultatet:

Hyfsat representativt, i alla fall beträffande den senaste aktiviteten. Tack till Mats på Tysta tankar för tipset, detta ska absolut testas även i undervisningssyfte.

Läs även andra bloggares åsikter om wordle

Arga och spridda tankar efter kvällens Klass 9A

Precis som många andra lärare känner jag mig en aning provocerad av Klass 9A. Till skillnad från första programmet är det mest kommentarerna som irriterar mig denna gång, på Facebook och på Twitter. Folk verkar innerligt vilja tro att det de ser i tv-rutan är representativt för hur det ser ut i skolan idag, och det är med illa dold skadeglädje man rackar ned på de stackars pedagoger som vågar visa upp sig. Är det någon slags revanschlusta från den egna skoltiden som gör sig påmind, eller vad är det frågan om?

Sanningen är naturligtvis att det som visas knappast är helt representativt ens för den aktuella skolan. Det är för sjutton gubbar en tv-produktion, som vinner tittare på att utmåla de verksamma lärare som så dåliga som möjligt - till synes hopplösa fall som ska räddas av dessa överpedagoger. Säkert brottas skolan och lärarna med problem, men vi kan räkna med att verkligheten är aningen mer nyanserad.

Det är väldigt svårt att analysera den pedagogiska biten i programmet. Överpedagogerna ger onekligen ett säkert och kompetent intryck, men exakt vilka råd lärarna på skolan får för att förändra undervisningen verkar förbli höljt i dunkel. Det mesta kretsar kring ordning och reda, och det är ganska symptomatisk att det som avhandlas nu på programmets Facebook-sida är huruvida elever ska få ha mössa på eller inte under lektionstid. Detta kan knappast beskrivas som en ödesfråga.

Undervisningen kan inte reduceras till en auktoritetsfråga, där utgångspunkten är att det i alla klassrum pågår en maktkamp som läraren till varje pris måste vinna. Det är mycket beklagligt om Klass 9A bidrar till det. Den som förespråkar lydnad för lydnadens skull kan inte ha läst läroplanen särskilt noga.

Något jag reagerade på när Rapport gav programmet reklam i sin sändning är klassrummets slutna natur, att det som pågår där är något som vi försöker hålla hemligt. Jag kan inte riktigt identifiera mig med det. Under min korta lärarkarriär har jag förutom elever haft rektor, kolleger, specialpedagoger från andra skolor samt barn och släktingar till elever i klassrummet. Vid ett minnesvärt tillfälle fick jag även ett oannonserat besök av lärare på studiebesök från Egypten, blott ett par veckor in på min lärargärning. Detta är gott och väl, men jag skulle nog sätta stopp för tv-kameror. Liksom de flesta andra yrkesgrupper uppskattar vi lärare arbetsro.

Begreppet arbetsro får också anses rymma rätten att slippa att ständigt bli misstänkliggjord av alla möjliga människor i alla möjliga situationer utan insikt om yrkets komplexitet - även av de som borde veta bättre. Diskutera gärna skolan, den angår oss alla, men gör det på en adekvat nivå och med en gnutta respekt för alla oss hårt arbetande individer som under svåra omständigheter och ständig granskning utför vårt underbetalda arbete efter bästa förmåga. Och givet förutsättningarna gör vi det oftast riktigt bra.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om skola, utbildning, lärare, Klass 9A, auktoritet

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Borås på bloggkartan.se!

Helt logiskt att Klass 9A är en förebild för M

Moderaterna deklarerar stolt att Klass 9A är en förebild för partiets skolpolitik, och sällar sig i ingressen till de som vill använda oss nyutexaminerade lärare som slagträn. Syftet tycks vara att lansera sin nya och förbättrade lärarutbildning. Att många av dagens lärare redan har gått den - de flesta nära pensionsstrecket - talar man tyst om. Vad jag tycker om säsongsstarten av Klass 9A framgår ganska tydligt här, så jag lämnar det tills vidare.

Jag förstår inte riktigt hur de menar att den nya examinationsformerna är tydligare. Kan det bli mycket tydligare än att vara lärare för barn i grundskolans tidigare år, som det står på min examen? Jag förstår heller inte hur det ska leda till en starkare yrkesidentitet. Möjligen blir det en snävare sådan, för jag uppskattar den utökade kollegialitet jag upplever tack vare det faktum att delar av lärarutbildningen skedde gemensamt med förskollärare och lärare för grundskolans senare år. Det var väldigt nyttigt att ta del av dessa studiekamraters erfarenheter och perspektiv på olika frågor, och känslan av att ha ett gemensamt ansvar för unga människors utveckling stärktes.

De enkla lösningarna fortsätter att styra diskursen kring skolan. Bara vi sorterar och betygsätter elever - och lärare - så tidigt och ofta som möjligt så ordnar sig allt. För att lösa dagens problem behöver vi bara se i backspegeln - bekvämt men möjligen något hälsovådligt.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, skolpolitik, Moderaterna, Klass 9A, lärarutbildning, lärare

Ja, vi killar kan också må dåligt

Viktigt inlägg på SVT Debatt om hur killars psykiska ohälsa försummas. Jag skrev följande kommentar:

Det är skrämmande att en sådan tydlig signal inte togs på allvar. Jag känner dock igen det från min egen skoltid. Det är sannerligen hög tid att prata även om killar som mår dåligt, en bra början är att berättelser som denna lyfts fram. Många fler behövs! Fokus bör också vara, oavsett om det gäller tjejer eller killar, på själva måendet och inte på specifika beteenden kopplat till det. Att en ung människa mår dödligt dåligt kan inte bli ett problem först när han eller hon kommer med blodiga jeans till skolan.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, psykisk ohälsa, genus, självskadebeteenden, självmord

Vuxnas ansvar för att motverka mobbning

Jag läser Skolverkets svar till Friends påståenden om orättvis behandling vid Skolverkets granskning av skolors program för att motverka mobbning. Eftersom jag själv var mobbad under skoltiden, samtidigt som jag idag är verksam inom skolan, är detta ett ämne med särskild betydelse för mig.

Jag tror att vi måste vara krassa och inse att mobbning är systematiska trakasserier av en individ som sker med omgivningens goda minne. Det kan vara frågan om ett fåtal personer som är drivande, men desto fler hejar på, vänder ryggen till eller bagatelliserar dessa trakasserier som ger en människa kraftigt försämrad livskvalitet medan det pågår och under lång tid framöver. Vad detta säger om människans natur är föga smickrande, särskilt med tanke på att mobbning knappast kan ske i särskilt stor utsträckning utan att även vuxna förringar eller blundar för det som sker.

Hur som helst är det tveklöst de vuxna som måste bära ansvaret för att förebygga och motverka mobbning. Skolverket lyfter fram att elevers utnämningar av kamratstödjare ofta är rena popularitetstävlingarna. Det är lätt att inse att det måste vara så, hur skulle det annars gå till? Med tanke på att mobbning svårligen kan fortgå utan att de tongivande elevernas aktiva eller passiva medverkan så framstår bristerna i modellen som uppenbara. Det förekommer säkert även att "rätt" personer får uppdraget, men de försätts precis som Skolverket påpekar i en svår situation genom att axla vuxnas ansvar gentemot sina skolkamrater, och riskerar därmed att själva ådra sig mobbning,

Mobbning är en sådan enorm förbistring i samspelet mellan elever att vuxna måste gripa in och sätta stopp för det. Att det inte är något som eleverna kan ordna upp själva ligger i sakens natur. Det gemensamma förebyggande arbetet är naturligtvis av största vikt, men det finns en fara med att förlita sig på att en viss modell som man ägnar tid åt vid tidpunkten X varje vecka är lösningen. Förnöjda uttalanden från elever och lärare att "vi gör si och så och det fungerar så bra" kan dölja en vidrig vardag för enskilda elever, och bör därför mötas med skepsis.

Skolan där olikheter respekteras och ingen bli trakasserad behöver erövras i varje sammanhang, varje dag.

Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, skola, Friends, Skolverket, utbildning

Blogger-app

Testar den nya Blogger-appen till Android.

Google Docs win, Open Office fail

Mycket gott finns att säga om Open Office. Som trogen Ubuntu-användare var Writer länge mitt förstahandsval för ordbehandlare, och jag glädjer mig över att programsviten numera är standard på min arbetsplats. Igår påmindes jag dock om varför jag aldrig har fastnat för Impress som presentationsverktyg. En kollega lyckades inte få till listor som visades punkt för punkt i sin presentation, och eftersom jag ganska oförtjänt har fått en stämpel på mig som IT-guru vände han sig till mig.

Vad som är så enkelt som att högerklicka på ramen för listan i Google Docs och klicka på "stegvis visning" visade sig vara ett komplicerat företag i Impress, och det krävdes mycket letande i obskyra menyer och till slut en Google-sökning för att jag skulle komma fram till hur det skulle gå till:

• Högerklicka på rutan med tabellen
• Välj ”Anpassad animation”
• Tryck ”lägg till” och välj effekt.
• Högerklicka på animationen och välj ”Effektalternativ”
• Välj fliken ”Animerad text"
• Välj ”Grupptext – efter stycken på nivå 1”

Inte helt uppenbart, och ett typexempel på hur Open Office ibland gömmer viktiga funktioner. Jag menar, hur ofta vill man inte att punkterna ska visas en i taget? Jag vet inte om uppkomlingen Libre Office är bättre när det gäller detta, någon läsare som vet?

Hur som helst har jag stärkts i min uppfattning att Google Docs är ett förträffligt verktyg att använda för att enkelt skapa presentationer och andra dokument i undervisningen, och en räddning för mig som föredrar när den vita tavlan förblir vit.

Läs även andra bloggares åsikter om Google Docs, Open Office, Libre Office, öppen källkod, skola, undervisning, IT, IKT, webb