Hur skapar man en god arbetsmiljö för pojkar och flickor i skolan så att elever oavsett kön har likvärdiga förutsättningar att må bra och prestera väl? Detta är en av de frågor som väcks av Anna Ekström på SvD Brännpunkt. Hon slår fast att könsrollerna fortsätter att begränsa eleverna, vilket visas i det betänkande delegationen för jämställdhet i skolan har lämnat till regeringen idag. Att flickor presterar bättre men mår sämre i skolan är en av sakerna man har kommit fram till.
Ekström hänvisar till internationell forskning som visar att flickor lägger mer tid på skolarbetet, och att det kan finnas en antipluggkultur bland pojkarna. Detta är säkert en del av sanningen, men ibland tenderar vi lärare också att missgynna pojkar genom att sätta betyg på hur flitiga, disciplinerade och trevliga elever är istället för på vilka kunskaper de uppvisar. Risken för detta blir inte mindre av den kraftiga kvinnodominansen bland lärare som undervisar inom grundskolan.
Visst är det av betydelse för prestationerna hur flitiga elever är, men det spelar ofta också väldigt stor roll vad man gör utanför ramen för skolan. I ett ämne som engelska, till exempel, kan pojkar ha ett försteg tack vare att de i högre utsträckning spelar dator- och tv-spel där de både läser engelsk text och även använder språket aktivt när de chattar med medspelare från världens alla hörn. Nu undervisar jag vuxna, däribland majoriteten invandrare, och jag tycker mig se tendenser även här till att män är mer aktiva i sin språkanvändande utanför skolan än kvinnor. Det är alltid viktigt att elever får rikliga tillfällen att visa vad de kan - bedömningar kan inte enbart ske av hur eleverna har läst sin läxa. Lika viktigt är det att fånga upp elevers kunskaper och erfarenheter och låta det bli en naturlig utgångspunkt i undervisningen.
Slutligen så kan det aldrig accepteras att flickor mår dåligt och utsätts för trakasserier. Jag tvivlar inte på att pojkar får mer uppmärksamhet för sina problem då de inte sällan är mer utagerande. Elevers psykiska ohälsa adresseras alltför ofta först när den blir ett problem för omgivningen, och flickor är mer benägna att lida i det tysta. Mer resurser och kunskap behövs definitivt här, liksom tydliga regler och icke dammsamlande likabehandlingsplaner som inte ger utrymme för kränkningar.
Hur tycker du att man bäst arbetar för att ge pojkar och flickor samma förutsättningar i skolan? Dela gärna med dig av dina åsikter här.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, utbildning, jämställdhet, likabehandling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar