Johan Söderströms andraledare i dagens BT är inte helt behaglig att läsa. Uppenbarligen anses det som legitimt att ifrågasätta Helena Benaoudas inställning till islamisk extremism för att hon inte upplevs ha tagit avstånd tillräckligt tydligt mot de utförda och planerade attacker som skett nyligen. Ska vi anta att alla muslimer sympatiserar med terrorhandlingar så länge de inte öppet tar avstånd från dem?
Det är naturligtvis absurt, när anledningen till att många av dem har lämnat sina hemländer är just att de vill slippa leva under hot om självmordsbombningar och andra attacker av det slaget. Eller tror kanske Johan Söderström att de minns den självupplevda terrorn med ett nostalgiskt skimmer? Handlingarna är så fel och vidriga att de talar för sig själva. Att Helena Benaouda sedan inte har talat så mycket om sin svärsons inblandning - kan det möjligen betyda att hon är människa, och att det är en personlig tragedi för henne? Oavsett kulturell härkomst vill vi ogärna tro illa om våra närmaste.
Reaktionerna jag själv har mött när jag har frågat muslimer om hur de ser på terrorn varierar. Vissa konstaterar lugnt att personerna som utövar extremism är idioter som helt har missförstått Koranens budskap - en adekvat analys enligt min mening. Andra muslimer, vissa helt sekulära, har varit oerhört ledsna och frustrerade, och har beklagligt nog haft en stark känsla av skuld för det inträffade - en känsla som inte behöver spädas på av Johan Söderström och dem av liknande uppfattningar.
Läs även andra bloggares åsikter om islam, muslimer, terror, extremism, mångkultur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar