Svischande pekpinnar i Klass 9A

Att bänka sig framför Klass 9A efter en frustrerande och odrägligt stressig inledning på arbetsveckan får nog klassas som dålig självbevarelsedrift. Och visst gällde det att huka sig i soffan när pekpinnarna kom svischande i strid ström. Förvisso kunde Johnny, den unga machokillen till mattelärare, vinna mycket på att tona ned sin stil en aning men det var väl magstarkt att se honom nergjord i grunden av Gunilla Hammar Säfström för att sedan bli klappad på huvudet av Stavros Louca. Som lärare har jag ofta fått höra att man ska sätta upp mål som är utmanande men ändå fullt nåbara, och kravet att helt omdana sin personlighet kan inte beskrivas som ett sådant.

Stavros Loucas och Gunilla Hammar Säfström är säkert oerhört skickliga, men lösningen på problemen i skolan är inte att alla blir som dem. Det måste finnas utrymme för en mångfald av sätt att vara en skicklig pedagog på, som speglar den mångfald vi ser bland eleverna. Jag hoppas att serien snart lämnar "gör si och gör så"-stadiet och istället intresserar sig för de principer som ligger till grund för en god undervisning. Det kan inte bara handla om att lärarna ska veta hut, så att de mer effektivt kan lära eleverna detsamma.

Läs även andra bloggares åsikter om pedagogik, skola, klass9A, utbildning, lärare

Kommentarer

Jag har fixat kommenteringsfunktionen nu så att man inte behöver vara registrerad, tack Janis på Metabolism för att du uppmärksammade mig på detta.

Ny och inkompetent som lärare?

Janis på Metabolism skriver intressant om sin upplevelse att vara ny lärare, om krocken mellan teori och praktik samt om frustrationen över att tyckare av olika slag på tveksam grund tillåter sig att klanka ned på oss med färsk utbildning. Jag har själv arbetat som lärare i drygt ett och ett halvt år, och känner mig i allra högsta grad som ny. Och visst fanns det brister i lärarutbildningen. Jag håller fullständigt med om att den präglades av en övertro på att abstrakta idéer och modeller lätt skulle kunna omsättas i praktiken av oss studenter. Precis som våra elever behövde vi även något konkret att förhålla oss till, vilket ofta fattades.

Å andra sidan upplever jag att utbildningen på många sätt har gett mig goda förutsättningar. Även om man knappast behövde prestera särskilt väl för att få godkänt för kurserna fanns det faktiskt möjlighet att lära sig en hel del, vilket inte minst visar sig genom att mycket av den kompetensutveckling jag har tagit del av i mitt arbete är sådant som behandlades tämligen väl under utbildningen. Detta gäller exempelvis NPF-kompetens (mycket översiktlig sådan, förvisso) och bedömning för lärande, som är det stora fokuset i Borås kommun nu. Hur dålig kan utbildningen vara om "gamla rävar" anses vara i behov av samma kunskaper?

Något jag har haft tur med är att hamna på en arbetsplats där mina kunskaper och idéer värderas och tas tillvara. Om jag istället hade behandlats nedlåtande för att jag är orutinerad hade jag garanterat tappat mycket motivation, och gjort ett avsevärt sämre jobb genom att halvhjärtat försöka anpassa sig till någon annans idéer om hur undervisningen ska gå till. Jag undrar, liksom Janis, vad det finns för grund för att det är just nya lärare som bär skulden för bristande kvalitet i skolan? Kan det inte vara ett större problem med "gamla rävar" som tror sig kunna allt men egentligen trampar i samma gamla fotspår långt ifrån den verklighet som präglar skolan idag?

Med detta sagt är det naturligtvis så att skickliga pedagoger finns bland både nya och erfarna lärare, och det finns helt visst väldigt många olika sätt att vara en duktig lärare på. Det är igenom en opretentiös och öppen diskussion kring metoder för lärande och bedömning som vi kan lära av varandra och utveckla vår professionalitet. Om man istället sätter sig på en piedestal och publikt förfasar sig över lärarkårens skick så är man snarare en del av problemet.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, pedagogik, utbildning, lärarutbildning, lärare, 9A, BFL, Borås

Alla Dessa Papper

Ja, vad ska vi göra med alla dessa papper? Papper som ska läsas, papper som ska fyllas i, papper som ska kopieras, papper som ska delas ut och, allra värst, papper som ska hållas reda på - ibland under lång tid.

Papper är ett stort problem för mig. Jag kan inte organisera dem, men spenderar en väldigt massa tid på att försöka. Jag sitter på min arbetsplats med papper upp till hakan och tittar förundrat på den rutinerade kollegan mitt emot med sitt prydliga skrivbord sina elegant uppradade elevmärkta mappar. Det kommer jag aldrig att klara av, inte ens när jag har jobbat i 25 år. Frågan är om det ska behövas?

Jag har tidigare beskrivit hur jag använder mig av webbtjänster som Google Docs och Evernote för att skapa digital ordning och reda på planeringar, undervisningsmaterial och bedömningar. Denna termin ska jag försöka gå ett steg längre, bland annat genom en nyinköpt skanner som jag ska använda för digitalisera och organisera elevtexter - något Evernote är idealiskt för. Det bär emot lite att lägga ut pengar på något som uteslutande kommer användas i arbetssyfte, men så mycket tid för att roa mig med andra tekniska prylar lär jag å andra sidan inte ha. Genom att skanna in exempelvis uppsatser och skriva till kommentarer i programmet, med en tagg för varje elev, underlättas hur som helst arbetet att dokumentera, analysera och bedöma elevernas skrivutveckling, vilket är ett stort - kanske för stort - fokus i verksamheten där jag arbetar.

Som vanligt ska det bli intressant att se hur mycket sällskap jag får i molnet, men även om jag svävar omkring där ensam tror jag att arbetet kommer att underlättas.

Sedan är verkligheten tyvärr sådan att det fortfarande kommer att bli alldeles för mycket papper att hålla reda på. Jag producerar själv rikligt med undervisningsmaterial, och dessa ges mestadels i pappersform eftersom många av mina elever inte är så digitaliserade. Resultatet blir en hel del dubbelarbete, eftersom jag naturligtvis även vill tillgodose dem som använder exempelvis lärplattformar på ett effektivt sätt. Att skanna in allt som eleverna lämnar in är knappast realistiskt heller. Så papperslavinen kommer i bästa fall reduceras något. Möjligen är det dags att leta reda på en mapp eller två...

Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, papper, Evernote, Google Docs, IT, IKT

Ubuntu vinner igen

Idag orkade jag äntligen gå och hämta ut min nyinköpta skanner som har väntat på mig hos postombudet hela veckan.  Eftersom stödet för skannrar inte har varit det bästa i Ubuntu var jag helt inställd på att behöva använda Windows för att använda den, vilket går an eftersom Windows 7 finns både på min netbook och på sambons bordsdator.

Jag började den plågsamma installationsprocessen på min netbook, med extern dvd-enhet och hela baletten, och när det väl var färdigt vägrade Canons eländiga programvara att fungera. När jag istället installerade en nyare version via Canons sajt så var den inte kompatibel med drivrutinen. Jag testade att installera programmet från cd-skivan igen, och blev återigen informerad om att programmet inte kunde startas. Jag tackade innerligt för upplysningen, och gav upp.

Så jag satte mig vid sambons dator och upprepade processen. Den gick snabbare denna gång, och sedan fungerade både skannern och programvaran, i alla fall nödtorftigt. Programmet är nämligen ett riktigt missfoster. Det hela tog tre kvart ungefär.

Tanken slog mig att jag borde testa skannern i min Ubuntu-dator för skojs skull. Inget hände när jag kopplade in den, men efter en snabb titt på Google såg jag att Ubuntu visst hade stöd för skannern genom ett par enkla kommandon. Det återstod bara att sätta igång det förinstallerade och föredömligt lättanvända programmet Simple scan, och konstatera att skannern fungerar hur bra som helst. Tiden för detta översteg inte tio minuter.

Detta exempel illustrerar varför jag älskar Ubuntu. I regel är det bara att plugga in de tillbehör man vill använda, utan något krångel med cd-skivor och drivrutiner - plug n play som det borde vara. I de fall där man stöter på problem går det i regel att snabbt hitta en lösning. Att de ofta står i kommandoform kan tyckas avskräckande, men det är faktiskt bara att starta kommandotolken och klippa och klistra. Att veta ungefär vad det är man sysslar med är dock, som i de flesta sammanhang, ett klart plus.

Nästa gång börjar jag med att testa Ubuntu.

Läs även andra bloggares åsikter om Ubuntu, Linux, Windows, Öppen källkod

Några tankar kring terminsstarten

Då var den första fullständiga undervisningsveckan avklarad, en hektiskt sådan minst sagt. En mängd nya elever och några gamla, ett par tunga nya kurser, senfärdig planering med vabbande kolleger, och ett, ska vi säga, generöst proportionerat schema som garanterar att jag inte behöver lida av sysslolöshet och tristess fram till juni. Möjligen sömnbrist dock, att börja lektioner kvart över åtta är verkligen inte min kopp te. Jag kan även konstatera att tekniken inte riktigt har varit med mig till en början. Lite högt blodtryck ett tag blev det när jag märkte att jag även denna gång hade begåvats med salar där projektorerna inte fungerar som de ska, men detta avhjälptes snabbt.

Det tar på krafterna, alla dessa möten med tidigare obekanta människor som radas upp vid terminens början. Läraryrket kommer nog alltid att vara något av en utmaning för mig, som inte direkt är känd för att vilja stå i centrum. Samtidigt är det ett yrke som ger mig väldigt mycket; att dagligen få träffa människor från världens alla hörn med sina vitt skilda bakgrunder ser jag som ett privilegium. Av alla dessa olika erfarenheter, perspektiv och livshistorier finns mycket att lära, samtidigt som jag hela tiden stärks i min övertygelse att det finns så mycket mer som förenar än som skiljer åt.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, utbildning, terminsstart, mångkultur

Webbtjänster som underlättar undervisningen

Evernote är en utmärkt digital tjänst för att organisera idéer, anteckningar, bilder, texter, andra dokument och filer samt intressanta sajter. Jag använder den dagligen, både privat och för att samla uppslag och material till lektioner som sedan är lätt tillgängliga från vilken dator som helst. Tjänsten finns i en gratisversion, men upplever så god nytta av den att jag betalar för Premium-versionen som bland annat ger mig möjlighet att ladda upp i princip obegränsat med material i vilket filformat som helst.

Evernote ger på sin blogg fler tips om hur tjänsten kan användas i och utanför klassrummet. Jag använder själv Google Docs, Googles webbaserade ordbehandlingsprogram, för att exempelvis skapa och organisera material för bedömning och undervisning eftersom det är mer kraftfullt och kompatibelt när det gäller just ordbehandling, men Evernote erbjuder onekligen vissa fördelar när man ska organisera materialet. Taggar är onekligen praktiskt i förhållande till Googles mer traditionella mappsystem. Värdet av att hela tiden ha materialet tillgängligt och uppdaterat utan att krångla med usb-minnen och skicka filer hit och dit kan hur som helst inte underskattas.

Att enkelt kunna dela material med kolleger är också väldigt värdefullt - en möjlighet som jag utnyttjar så flitigt som möjligt i Google Docs. En viss uppförsbacke upplevs här, men jag gör mitt bästa för att digitalisera de kolleger jag samarbetar med. Att dela material med elever är naturligtvis minst lika angeläget, och jag tror att tjänster som Evernote och Google Docs har vissa fördelar jämfört med de ofta ganska otympliga lärplattformar som används på skolorna.

En av idéerna som jag ännu inte har tagit fasta på är möjligheten att skanna in elevers texter och organisera dem. Detta skulle jag ha mycket god nytta av, för att organisera bedömningsunderlag och göra ett bibliotek av elevexempel, men först måste jag nog skaffa mig en skanner...

Hur använder du själv digitala hjälpmedel i undervisningen?

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, skolan, internet, webb, it, ikt, Evernote, Google Docs

Z-type - roligt spel för stavning/snabbskrivning på engelska

Jag tar en liten paus i det pågående planeringskaoset för att tipsa om ett roligt spel för att träna stavning och snabbskrivning på engelska. Jag ska definitivt rekommendera det till mina elever, även om delar av vokabulären är väl avancerad. En uppdaterad webbläsare rekommenderas då spelet är kodat i HTML5, förslagsvis utmärkta Google Chrome.

Läs också Helena von Schantz tänkvärda blogginlägg om pojkar och feminiseringen av skolan, med anledning av DEJA-rapporten.

Andra bloggares åsikter om : skolan, engelska, spel, html5

Måste muslimer bevisa att de inte sympatiserar med extremister?

Johan Söderströms andraledare i dagens BT är inte helt behaglig att läsa. Uppenbarligen anses det som legitimt att ifrågasätta Helena Benaoudas inställning till islamisk extremism för att hon inte upplevs ha tagit avstånd tillräckligt tydligt mot de utförda och planerade attacker som skett nyligen. Ska vi anta att alla muslimer sympatiserar med terrorhandlingar så länge de inte öppet tar avstånd från dem?

Det är naturligtvis absurt, när anledningen till att många av dem har lämnat sina hemländer är just att de vill slippa leva under hot om självmordsbombningar och andra attacker av det slaget. Eller tror kanske Johan Söderström att de minns den självupplevda terrorn med ett nostalgiskt skimmer? Handlingarna är så fel och vidriga att de talar för sig själva. Att Helena Benaouda sedan inte har talat så mycket om sin svärsons inblandning - kan det möjligen betyda att hon är människa, och att det är en personlig tragedi för henne? Oavsett kulturell härkomst vill vi ogärna tro illa om våra närmaste.

Reaktionerna jag själv har mött när jag har frågat muslimer om hur de ser på terrorn varierar. Vissa konstaterar lugnt att personerna som utövar extremism är idioter som helt har missförstått Koranens budskap - en adekvat analys enligt min mening. Andra muslimer, vissa helt sekulära, har varit oerhört ledsna och frustrerade, och har beklagligt nog haft en stark känsla av skuld för det inträffade - en känsla som inte behöver spädas på av Johan Söderström och dem av liknande uppfattningar.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, muslimer, terror, extremism, mångkultur

Hög tid att pojkar och flickor får lika förutsättningar i skolan

Hur skapar man en god arbetsmiljö för pojkar och flickor i skolan så att elever oavsett kön har likvärdiga förutsättningar att må bra och prestera väl? Detta är en av de frågor som väcks av Anna Ekström på SvD Brännpunkt. Hon slår fast att könsrollerna fortsätter att begränsa eleverna, vilket visas i det betänkande delegationen för jämställdhet i skolan har lämnat till regeringen idag. Att flickor presterar bättre men mår sämre i skolan är en av sakerna man har kommit fram till.

Ekström hänvisar till internationell forskning som visar att flickor lägger mer tid på skolarbetet, och att det kan finnas en antipluggkultur bland pojkarna. Detta är säkert en del av sanningen, men ibland tenderar vi lärare också att missgynna pojkar genom att sätta betyg på hur flitiga, disciplinerade och trevliga elever är istället för på vilka kunskaper de uppvisar. Risken för detta blir inte mindre av den kraftiga kvinnodominansen bland lärare som undervisar inom grundskolan.

Visst är det av betydelse för prestationerna hur flitiga elever är, men det spelar ofta också väldigt stor roll vad man gör utanför ramen för skolan. I ett ämne som engelska, till exempel, kan pojkar ha ett försteg tack vare att de i högre utsträckning spelar dator- och tv-spel där de både läser engelsk text och även använder språket aktivt när de chattar med medspelare från världens alla hörn. Nu undervisar jag vuxna, däribland majoriteten invandrare, och jag tycker mig se tendenser även här till att män är mer aktiva i sin språkanvändande utanför skolan än kvinnor. Det är alltid viktigt att elever får rikliga tillfällen att visa vad de kan - bedömningar kan inte enbart ske av hur eleverna har läst sin läxa. Lika viktigt är det att fånga upp elevers kunskaper och erfarenheter och låta det bli en naturlig utgångspunkt i undervisningen.

Slutligen så kan det aldrig accepteras att flickor mår dåligt och utsätts för trakasserier. Jag tvivlar inte på att pojkar får mer uppmärksamhet för sina problem då de inte sällan är mer utagerande. Elevers psykiska ohälsa adresseras alltför ofta först när den blir ett problem för omgivningen, och flickor är mer benägna att lida i det tysta. Mer resurser och kunskap behövs definitivt här, liksom tydliga regler och icke dammsamlande likabehandlingsplaner som inte ger utrymme för kränkningar.

Hur tycker du att man bäst arbetar för att ge pojkar och flickor samma förutsättningar i skolan? Dela gärna med dig av dina åsikter här.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, utbildning, jämställdhet, likabehandling

Intressant om datorer och it i skolan

Jan Svardhagen skriver intressant om lärares motvilja till att använda datorer i undervisningen, samt om vikten att ha en tydligt pedagogisk tanke i valet av it-lösningar - precis som med alla andra pedagogiska redskap.

Det är lätt att hålla med om att datorer ska utnyttjas inom skolan med en klar bild av vad som ska uppnås och hur det ska uppnås med datorn som hjälp. Samtidigt är det inget tvivel om vart utveckling går, och datorn är ett naturligt redskap för eleverna att hitta information på och har därför hög potential i undervisningen.

Många lärare är säkert rädda för att förlora kontrollen på grund av datorn, precis som Jan Svardhagen skriver, men osäkerheten bottnar nog också i eleverna inte sällan är duktigare på att hantera datorn än läraren. Att man som lärare inte alltid behöver vara duktigast i klassen är en insikt som blir allt viktigare; det pedagogiska upplägget är onekligen nyckeln till lärarens professionalism.

För min egen del är bristande tillgång på datorer, gamla programvaror och teknikstrul de enda problemen jag har upplevt med it i skolan. Jag hoppas att alla datorer och projektorer fungerar i mina lektionssalar denna termin, och att jag inte behöver starta upp Internet Explorer 6 en enda gång. Om blott nio timmar börjar den första arbetsdagen för året, så jag får snart reda på det.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, pedagogik, IT, lärare, utbildning

Stereotypa könsroller i läroböcker

Borås Tidning rapporterar idag, tydligen lite senfärdigt, om en studie i Bollebygds kommun som visar att läroböcker fortfarande bidrar till att cementera stereotypa könsroller. Som ekvivalist tycker jag att det är tråkigt att tjejer inte synliggörs mer även om de tillåts ett bredare spektra av roller, och minst lika tråkigt att pojkarna endast förekommer i stereotypt manliga sådana. Som pojke/man bestraffas man i regel mycket hårdare om man bryter mot stereotypa mönster, inte minst under skoltiden då ens identitet dessutom till stor del formas. Därför är det angeläget för alla att skolan motverkar dessa mönster och visar på en variation i roller hos både killar och tjejer istället för att cementera dem.

Läget är något annorlunda för mig som undervisar vuxna, men visst ser även jag stereotypa mönster i läromedlen jag har till mitt förfogande. Det syns kanske extra tydligt i de enkla texter i läromedlen för nybörjarengelska, då de traditionella mönstren hela tiden återkommer i familjebildningar, intressen, val av maträtter (Richard är usel på matlagning, äter hamburgare, pommes frites och dricker en stor öl medan Carma nöjer sig med sallad och mineralvatten etc).

Vad kan man då göra som pedagog för att motverka detta? Det gäller naturligtvis att välja läromedel med omsorg, precis som Elisabeth Hulter poängterar, men att hitta mer moderna sådana är lättare sagt än gjort. Jag brukar själv ändra på rollerna i texter och annat material som jag själv producerar åt eleverna som motvikt. För mycket eget material blir det - läromedlen ger sällan eleverna tillräckliga utmaningar och tillfällen att använda språket aktivt.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, undervisning, pedagogik, läroböcker, könsroller, ekvivalism

Förvirrat förslag om sammanslagning av C och FP från ungdomsförbunden

Ordförandena för LUF och CUF har skrivit ett gemensamt inlägg på Newsmill med förslaget att slå ihop C och FP för att få en starkare liberal röst i riksdagen. Jag ställer mig skeptisk, likt de flesta andra som har kommenterat förslaget. Partierna har inte varit särskilt duktiga på att driva liberala frågor under regeringstiden, och det finns ingen anledning att tro att det automatiskt skulle bli bättre för att man slår ihop dem. Mer konstruktivt vore att inom respektive parti ha rejäl diskussion om vilka liberala frågor man vill driva, för att över huvud taget ha rätten att kalla sig liberalt.

Det är inte lätt att veta vart man ska vända sig som liberal väljare idag. Miljöpartiet framstår i vissa fall som betydligt mer liberala, exempelvis avseende skolpolitiken och synen på övervakningssamhället, men är inget alternativ så länge en röst på MP innebär en röst på socialistisk politik. Piratpartiet värnar vissa liberala värden, men har svårt att få bort sin enfrågestämpel och har gjort några rejäla blundrar i sin kommunikation med väljarna. Förhoppningsvis blir de mer trovärdiga med Anna Troberg som partiledare.

Liberaldemokraterna är ett embryo till ett nytt liberalt parti, och jag följer med spänning deras utveckling. Att skapa enighet hos socialliberaler och libertarianer kring ett program med potential att attrahera väljare är en diger utmaning som jag önskar dem lycka till med.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Centerpartiet, CUF, LUF, politik, liberal, Liberaldemokraterna, Piratpartiet, Miljöpatiet

Liberalt nej till platt skatt

Alliansfritt Sverige raljerar över LUF Storstockholms manifestation för platt skatt. Sajten har ännu inte tröttnat på att erbjuda rekreationsläsning för personer som ogillar de borgerliga partiernas politik genom att leta upp och länka till utspel som kan väcka gemenskaphetsstärkande åtlöje. Att dessa sällan har någon som helst relevans för den förda regeringspolitiken låter man sig inte hindras av.

I det här fallet råkar det dock vara så att jag i sak håller med om att platt skatt är en dålig idé - trots att jag definierar mig som liberal. Detta beror inte på att jag ser höga skattesatser som per definition riktiga - särskilt för människor med fräckheten att tjäna mycket - utan för att jag inser att alla ännu inte har samma förutsättningar att få arbeten med höga inkomster. Dörren till till högre utbildning och därmed högre inkomster är visserligen öppen för alla, men beroende på individens bakgrund ser vägen dit ofta väldigt olika ut.

Det är ett sorgligt faktum att det sociala arvet fortfarande har väldigt stark inverkan på individens prestationer och val när det gäller studier. För barn och ungdomar med välutbildade föräldrar är vägen till en god utbildning oftast utstakad och uppenbar, och när den väl är genomförd har de ofta ett rikt kontaktnät och därmed goda förutsättningar att maximera nyttan med utbildningen. Unga från mindre privilegierade hem klarar skolan sämre, har svårare att orientera sig i den akademiska världen om de ens hittar dit, och har färre kontakter att använda sig av. Så nej - det handlar definitivt inte bara om att "orka" utbilda sig. Sedan behöver man bara jämföra lärares löner med ingenjörers för att se skillnaden i inkomst beroende på de typiska val respektive kön gör när de "orkar" utbilda sig, men den frågan lämnas därhän, åtminstone tills vidare.

Det måste bli betydligt svårare att förutsäga individers resa genom studie- och yrkesliv utifrån deras sociala arv innan platt skatt kan ses som rättvist. En progressiv skattesats har därmed fortfarande existensberättigande.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, LUF, platt skatt, politik, skatter, liberal, alliansfritt

Internet Explorer inte längre störst i Europa

Enligt statistiksajten StatCounter är Internet Explorer inte längre den mest använda webbläsaren i Europa; Firefox gick om under december månad. Förmodligen kan detta delvis förklaras av att folk surfar mer hemifrån i juletider och inte är låsta till arbetsgivares it-lösningar (jag måste själv använda IE6 ibland när jag arbetar, får mig att rysa varje gång), men trenden att Internet Explorer tappar mark är tydlig. Ökad benägenhet att koda för standarder istället för specifika webbläsare är den glädjande följden av denna utveckling, vilket alla vinner på.

Intressant är att den största anledningen till IE:s tapp verkar vara Google Chrome, som tar trafik ifrån både IE och Firefox. Detta är ytterst välförtjänt - Chrome har varit mitt förstahandsval sedan den fick stöd för tillägg. Jag föredrar Chrome framför Firefox tack vare snabbheten och det minimalistiska gränssnittet.

Hittat via Mozilla Links

Läs även andra bloggares åsikter om Webbläsare, Internet Explorer, Chrome, Firefox

Inköp av surfplatta - en fråga om när

Att läsa Ars Technicas recension av Samsung Galaxy Tab gör mig inte mindre sugen på att köpa en surfplatta. Min HTC Desire har gett mig blodat tand när det gäller att pekskärmssurfa, och nu när jag har börjat konsumera både tidningar och böcker i digital form skulle en surfplatta helt klart fylla sin funktion. Eftersom jag är anhängare av öppen källkod och vägrar att låsa mig till en viss mjukvara är en Android-platta det mest realistiska alternativet.

Samsung Galaxy Tab verkar visserligen vara långt ifrån perfekt, med en mjukvara som inte är helt anpassad för formatet, men är ändå först med att visa på potentialen hos Android på surfplattor. Som recensionen påpekar är det dock förmodligen klokast att vänta ett tag innan man slår till eftersom en myriad av Android-plattor väntas nå marknaden inom kort med den kommande versionen av operativsystemet - vassare och mer platt-vänliga Honeycomb.

Jag är själv väldigt nyfiken på vad HTC kommer att åstadkomma med sin HTC Scribe. Plattan är inte mycket mer än ett rykte hittills, men min respekt för företaget är skyhög efter att ha njutit av fantastiska HTC Desire sedan i våras. En HTC-platta blir således automatiskt väldigt intressant, eftersom företaget som inget annat har visat att storverk kan utföras med Android som bas.

Ett annat väldigt intressant rykte rör en Ubuntu-bestyckad platta från en icke namngiven utvecklare. Ubuntu har i flera år nu varit mitt förstahandsval när det gäller operativsystem, och gränssnittet Unity, som det satsas stort på nu, är som gjort för pekskärm. Ubuntu är oerhört kraftfullt i förhållande till Android som operativsystem, men frågan är hur programvarorna kommer att anpassas och vilket stöd som kan väntas från utvecklare. Här har Android ett stort försteg.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen de närmaste månaderna, och mycket av intresse kommer säkert att rapporteras redan denna vecka med tanke på att CES drar igång imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om Android, surfplatta, tablet, Ubuntu, HTC, CES

Därför är betyg på lärare en dålig idé

I dagens SvD, den 4/1, delar Maud Olofsson med sig av sina tankar kring hur Centerpartiet ska repa sig efter det skrala valresultatet. Precis som Niklas Dougherty konstaterar förs väldigt lite av substans fram, och de få konkreta förslagen bådar inte väl för partiets framtid. Maud Olofsson argumenterar bland annat för att elever ska kunna sätta betyg på lärare, som ett led i att värna deras rätt att lämna skolan med godkända kunskaper. Detta resonemang är så fel att det är svårt att veta var man ska börja för att bemöta det.

För det första kan det vara bra att ha klart för sig vad betyg är. Att sätta betyg är myndighetsutövning, att i slutet av en genomförd kurs som lärare bedöma hur de kunskaper eleverna har visat står sig mot de nationella mål som uttrycks i kursplanerna. Utifrån denna bedömning sätts ett betyg som sedan eleven använder för att söka vidare utbildningar. Denna sorteringsfunktion är betygets enda, och oavsett hur många bokstäver som ingår i betyg, och hur många steg det finns, ger det väldigt lite kvalitativ information om vilka kunskaper en elev har med sig.

Att åstadkomma en god undervisning handlar inte om att sätta betyg, för betyg kan i sig aldrig leda till fortsatt lärande. För att gå vidare i sin kunskapsutveckling behöver inte eleverna betyg på det de åstadkommer, utan gensvar, både muntligt och skriftligt, som beskriver förtjänster och förbättringsområden och, allra viktigast, vad eleven behöver göra för att gå vidare i sitt lärande. Denna information kan aldrig någonsin rymmas i betyg, tvärt om finns det forskning på att genomtänkta kommentarer från lärare utan åtföljande betyg ger bättre resultat. Av denna anledning är det alltid lika förbryllande att läsa om hur politiker anser att betyget ger den bästa och tydligaste informationen om elevens kunskaper.

Naturligtvis ska undervisningen vara föremål för granskning av eleverna. Är målen för kursen samt vad jag behöver göra för att uppnå dem tydliga? Får jag användbart gensvar på det jag gör? Får jag tillräckliga möjligheter att utveckla mina kunskaper, och att visa vad jag kan? Detta är centrala frågor som varje elev bör få tillfälle att formulera och svara på. Det kan ske genom enkäter, individuella samtal med läraren, diskussioner i grupp osv - allt detta kan till skillnad från betyg ge kvalitativ information till lärare och skolledning som kan användas för att förbättra verksamheten.

Utvärderingen av undervisningen ska med andra ord bedrivas i samma anda som den professionella läraren utvärderar och ger gensvar på elevernas kunskaper. Centralt är att det är just undervisningen som är i fokus för utvärderingen - inte läraren som person. Vad en elev “tycker” om en lärare är lika ointressant som vad en lärare “tycker” om en elev - undervisningen och de kunskaper som den leder till ska fokuseras i skolan.

Jag är övertygad om att framgångsrika modeller för utvärdering av undervisning används på många skolor runtom i landet - kanske är det dags för Maud Olofsson och andra politiker med intresse för lyssna på den kompetens som finns inom det svenska skolväsendet istället för att komma med ogenomtänkta förslag som saknar stöd i forskning och bara kan fördumma debatten?

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, utbildning, centerpartiet, Maud Olofsson, politik, skolpolitik, betyg